BÄTTRE BÖCKER

Titel: Nu ser du mig
Originaltitel: Dead scared
Författare: S.J Bolton
Utgivningsår: 2012

Handling: Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När hon får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Kommentar: Efter att fullkomligen slukat Keplers böcker i somras (typisk en sådan serie som rimmar illa med att ha ett jobb att gå till) har jag känt mig mindre skeptiskt inställd till deckare (moderna såna alltså, jag älskar ju Agatha Christies myspysdeckare). Jag har tänkt att den litterära kvalitén är dålig och inte särskilt spännande heller för den delen. Men sen läste jag ju Kepler som sagt. Och sen läste jag S.J Boltons bok Nu ser du mig och plötsligt kan jag inte komma hem från biblioteket utan minst en deckare under armen.

En bok i Jack the Ripper-anda kan tyckas passé men Bolton har lyckats skapa en riktigt bra – och framförallt ruggig – bok. Bolton har byggt upp ett mörkt, ruskigt London och lyckas skapa en skräckstämning som är helt otrolig. När den var som mest spännande vågade jag knappt gå hem från pendeltåget, än mindre hämta min cykel som stod parkerad i nån gammal gränd. Jag var övertygad om att Jack the Ripper stod och flåsade bakom ett träd. Det är så man vet att en författare verkligen lyckats skriva en riktigt obehaglig bok.

Och slutet sen! Vilket slut alltså! Mer än så säger jag inte – när man läst den kommer man förstå vilken guldklimp man stött på.  

Handling: 1544 skickar fru Margareta Henriksdotter sin son Johannes till hovet för att tjäna hos prins Erik. Att Johannes är oäkta som till Gustav Vasa är det bara Margareta som vet. De båda pojkarna växer upp tillsammans och Johannes blir med tiden en person som Erik litar på. Vid hovet förälskar sig Johannes i Eriks syster Cecilia vilket skapar problem för dem båda. Vi får följa med när Johannes uppvaktar kungadottern både i Kalmar och i Vadstena. År 1560 beslutar sig Erik för att fara till England för att fria till drottning Elisabeth. Johannes skall följa med. Innan avfärden dör kungen Gustav och Erik stannar hemma. Johannes får åka ensam. Han blir kvar i London i många år.

1561 anländer Johannes äldre bror Henrik till hovet och blir kung Eriks hemligskrivare. Henrik har lovat sin lärare att verka för återupprättandet av den sanna tron – den katolska - och han försöker så gott han kan. Henrik dras in i kampen om makten mellan kungen och hans bröder och han upptäcker att det inte är riskfritt att vistas vid hovet.  

Kommentar: Stjärnskådaren är alltså del två i triologin om Gustav, Hans och Margareta vars liv vi får följa under Vasaättens framväxt. Den är fristående från del ett men som alltid med serier gör de sig bäst när man läst alla delar.

Stjärnskådaren är en precis lika bra bok som Uppkomligen – Tomas Blom har levererat igen. Åter igen ger han oss spänning, levande skildringar och karaktärer att hatälska. För att inte tala om hur begivande det är att få lära sig så mycket om en väldigt central del i svensk historia – ingen kan påstå att det inte var mycket dramatik under Gustav Vasa och hans söners tid vid tronen.

Vi får veta hur det ”egentligen” gick till under Vadstenabullret, Sturemorden och när Erik XIV gifte sig med knektdottern Karin Månsdotter (som inte alls framstår som en naiv bondtös/golddigger utan som en klok ung kvinna som älskade kungen djupt). Det refereras till Machiavelli, det ges en djup blick in i Elisabeth I:s hov och vi får lära oss om destruktiviteten i de religiösa motsättningarna mellan katoliker och protestanter. Det är fantastiskt att få läsa en bok som ledigt och naturligt rör sig mellan vanliga människors sinnen och känslor till världshändelser och storpolitik.

Enligt mig har Blom med sin uppföljare cementerat sin position som landets just nu bästa historiska författare.

 

Handling:November 1520. Blod och regnvatten rinner nedför gränderna från Stortorget i Stockholm där ett hundratal män mist sina huvuden. Kung Kristian II har svikit alla löften och avrättat sina motståndare. Bland dem finns fäderna till tre unga människor: Gustav, Hans och Margareta. Ungdomarnas öden tvinnas för alltid samman genom denna tragiska händelse. Deras strävan efter makt och sökande efter kärlek är två urkrafter som hotar att förgöra även den starkaste vänskap.

Uppkomlingen inleder romantrilogin Kungligt blod, som utspelar sig under Gustav Vasas och hans söners omvälvande tid vid makten. Den första boken börjar vid tiden för Stockholms blodbad och fortsätter sedan med att beskriva Gustav Vasas regeringstid.

Kommentar: Jag vill härmed utnämna Tomas blom till Sveriges motsvarighet till brittiska Phillipa Gregory! Jag framlägger följande skäl:

Tidsperioden är densamma, såklart. Vasaätten var samtida med Tudorhuset (som Philippa Gregory skrivit mycket om) och det finns många likheter mellan Gustav Vasa och Henry VIII – mäktiga, levnadsglada charmörer med hett humör och en tendens att avverka fruar på löpande band. Har jag förstått det rätt var båda dessutom resliga och rödblonda. Där ser man! Gustav Vasas son kom ju dessutom att fria till Henry VII:s dotter, drottning Elisabeth I, men fick korgen.

Sättet att skriva. Det är en murrig, mustig och levande skildring av 1500-talets Sverige (och i perioder, Tyskland) som känns trovärdig och välresearchad. Precis som Gregory vet Blom vad han talar om och har en förmåga att förmedla det till läsaren

Karaktärernas komplexitet. Det är inte själklart att man är så förtjust i karaktärerna. Gustav Vasa framstår i sina ungdomsår som något av en översittare men förståelsen och sympatin för honom ökar med tiden (nåja, inte alltid). Hans, som kommer att jobba nära kungen, tycker man till en början synd om men samtidigt ställer han till det så för sin familj att man bara blir irriterad. Margareta framstår i bokens början som ganska vek men växer och utvecklas allt eftersom hon blir äldre. Gregory är ju också en expert på att skriva djupbottnade och komplicera karaktärer som man både älskar och hatar.  

Jag känner mig mycket nöjd med att ha hittat en svensk författare som skriver historiska romaner som inte bara är spännande – men också välskriva. Hurra!