Fallna kvinnor . Eva F. Dahlgren

publicerat i Allmänt;
 
Titel: Fallna kvinnor: när samhällets bottensats skulle lära sig veta hut

Författare: Eva F. Dahlgren

Utgivningsår: 2013

Handling: När Eva F Dahlgren arbetade med boken Farfar var rasbiolog fann hon ett fotoalbum med nakna kvinnor i rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala. Bilder av "undermåliga" kvinnor på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, där landets prostituerade kvinnor spärrades in på 1920- och 30-talen. Kvinnorna skulle gömmas undan och uppfostras. Men samtidigt drogs de fram i ljuset av myndigheter och rasbiologer för att klassificeras och steriliseras så att de inte förökade sig. Samhället skulle gå under om det blev för mycket "bottensats".

Det handlar om kvinnor som alla tittade snett på, såg ner på eller kastade lystna blickar efter. Med anstaltsdirektörens egna ord: "När en kvinna faller djupt, så faller hon djupare än en man. Men när hon är underbar finns det ingen som är så underbar som en kvinna." Nästan alla var internerade med hjälp av lösdriverilagen. Efter denna lag dömdes de som var sysslolösa och drev omkring utan att söka arbete, samt de som "förer ett sådant lefnadssätt, att våda däraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet". Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnaden främst beror på en "psykisk störning" och "allmän social mindervärdighet".

Fallna kvinnor ger röst åt de dömda kvinnorna. Att ha suttit på Landskrona gav en stämpel för livet och de flesta återkom gång på gång. Dahlgrens jakt på berättelsen om vilka dessa kvinnor var formar sig till ett skakande stycke kvinnohistoria. En skildring av ett skamfyllt och grymt försök att fostra dem till dugliga samhällsmedborgare.

Kommentar: Dahlgren har, genom att blanda fakta med skönlitteratur, skapat en fängslande intressant bok.  

Det som slog mig när jag läste den var hur oerhört svårt det var för kvinnorna att bryta mönstret – systemet slog dem i bojor och släppte dem inte fria. Hade man väl suttit på Landskrona Citadell var man stämplad som lat, manipulativ och omoralisk. Med en sådan referens var det nästan omöjligt att få ett jobb. Och jobbade man inte så var man kriminell – raka vägen till Landskrona med dig! Den enda chansen en sådan kvinna hade var att hitta en man som kunde försörja dem. Vilket gjorde att många fick stå ut med kaotiska och våldsamma hemförhållanden, allt för att slippa skickas tillbaka till anstalten. På det sättet finns det en parallell till många kvinnor idag, världen över. Vad står inte kvinnor ut med för att dem är mer rädda för alternativet?

Vi kanske inte lider samma besatthet längre att klassificera kvinnor som berglärkor och gatflickor men nog sätter vi etiketter på de kvinnor som vi tycker avviker. Titta bara på hur flickor redan i mellanstadiet kallas horor, slampor, orrar, oavsett deras sexuella leverne. Och vilken kontrast det är till pojkars sexualitet.

Mot slutet tyckte jag att Dahlgren var lite väl upprepande. Men jag har överseende med det eftersom det är en sådan viktig bok och tankeväckande bok som inte ges rättvisa förrän man själv läst den

Kommentera inlägget här :