Skuggsida - Belinda Bauer

publicerat i Allmänt, Deckare;
 Titel: Skuggsida
Originaltitel: Darkside
Författare: Belinda Bauer
Utgivningsår: 2012

Handling: Skulle du veta att det var en mördare du hade framför dig om du såg honom i ögonen? Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja?

Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb. När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden

Kommentar: Bokens författare, Belinda Bauer, fullkomligt knockade mig med sin debutroman Mörk Jord. Maken på en mer suggestiv, psykologisk thriller har jag aldrig stött på! Jag fann den helt genial i sitt nytänkande och enkla sätt.

När jag sedan såg uppföljaren Skuggsida stirra på mig från en bibliotekshylla var jag tvungen att läsa även den. Tyvärr är bok nummer två mycket mer ojämn än ettan som håller hög klass rakt igenom. Under mestadels av boken, åtminstone tre fjärdedelar, känns det som vilken medioker deckare som helst. Ingen spänning, ingenting som driver handlingen framåt. Jag känner mig faktiskt inte alls sugen på att ta reda på vem mördaren är.

Karaktärerna är bra, särskilt huvudpersonen Jonas Holly (dessutom skymtar Billy från Mörk jord förbi!). Holly är sympatisk och man gillar hans tysta, lågmälda personlighet.  Men trots det känner man sig inte riktigt engagerad i handlingen.

Men så händer nåt. Boken avslutas med en twist av Guds nåde – aldrig hade jag kunnat ana vad som skulle ske. Och med den avslutningen är jag beredd att förlåta Bauer för att hon har tråkat ut mig under så många sidor. Med den avslutningen skiner författarens genialitet och nytänkande åter igenom.

Kommentera inlägget här :