Eld - Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
 Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Utgivningsår: 2012

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Kommentar: Jag hade en tämligen ljummen inställning till ettan, Cirkeln. Kände mig för gammal för den och tog inte riktigt handlingen till mig. Så när jag fick Eld i mina händer började jag läsa utan något större intresse. Men så hände något, ganska snart igen. Det blev så sjukt bra. Och spännande. Plötsligt fick jag den här ”jag vill bara sjukskriva mig och lägga mig under täcket”-känslan.

Jag tycker verkligen om hur karaktärerna utvecklades. Och jag tycker om hur författarna lyckats väva in det övernaturliga och magiska i en slags torftig vardagsrealism. Jag köper verkligen att det finns häxor vilket är ett gott betyg.

Dessutom ska författarna ha en eloge för deras HBTQ-medventenhet (den blir förvisso mer tydlig i tredje boken). Icke-heterosexuella relationer förekommer men är ingen big thing, precis som det ska vara.

Den första hustrun - Philippa Gregory

publicerat i Allmänt, Historiskt;
 
Titel: Den första hustrun
Originaltitel: The Constant Princess
Författare: Philippa Gregory
Utgivningsår: 2008
 
Handling: Katarina av Aragonien, Englands drottning och Henrik VIII:s första fru, möter vi ofta som en åldrande kvinna som ersätts av den mycket yngre Anne Boleyn. Men i Den första hustrun får vi se en helt annan sida av Katarina; vi får följa den unga flickan som växer upp i det luxuösa palatset Alhambra, en spansk prinsessa vars framtid och öde är att bli Englands drottning. Som sextonåring gifter hon sig med Englands tronföljare, Arthur, och tillsammans planerar de hur de ska styra sitt land. Men ingenting går som Katarina har väntat sig, för att bli drottning tvingas hon svika mannen hon älskar och bygga resten av sitt liv på en lögn.
 
Kommentar: Vad man än läser av Philippa Gregory så vet man att man har en trevlig stund framför sig. För oss som gillar historia är hennes välresearchade, välskrivna böcker - med kvinnorna i fokus - alltid en källa till läsglädje. Den första hustrun är ingen undantag.
 
Katarina av Aragonien spelar ju vanligtvis en undanskymd roll i historieböckerna men den här gången är allt strålkastarljus på henne. Det är väldigt intressant att möta henne som en ung, vacker och stark krigarprinsessa som framför allt annat drivs av övertygelsen att det är Guds vilja att hon ska sitta på den engelska tronen. När man betänker vad som händer henne senare i livet, ratad och fråntagen drottningtiteln, förstår man hur omvälvande det måste varit för henne som person. Hela hennes identitet låg i att vara drottning.
 
Jag blev också väldigt rörd av Katarinas och Arthurs kärlek som levde vidare även efter döden.
 
Med Den första hustrun har jag nu täckt hela Gregorys register om Tudortiden. Dessutom har jag läst hela Rosornas krig-serien där man får följa de kungar och drottningar som föregick Tudordynastin (även om jag har hört att det kommer fler delar i just den serien) (vill man läsa en recension av en annan av Gregorys böcker så kan man hitta den här). Jag börjar känna mig ganska mätt på den epoken just nu även om det har varit väldigt trevligt att fördjupa sig i historien, särskilt när den är så kvalitativ som i Gregorys böcker. Men en paus ska bli skönt. Men visst, om någon nångång ställer upp i Vem vill bli miljonär och får en fråga om engelsk kunglig medeltidshistoria och behöver ringa en vän så ställer jag såklart upp!

Syskon?

publicerat i Allmänt, Litterärt;
Visst är det förresten en ganska stor likhet mellan omslagen till Smaragdgrön och Jellicoe road? Om inte helsyskon så åtminstone halvsyskon?
 
 
 

Jellicoe road - Melina Marchetta

publicerat i Allmänt, Drama, Ungdomsböcker;
 
Titel: Jellicoe road
Originaltitel: On the Jellicoe road
Författare: Melina Marchetta
Utgivningsår: 2012

Handling: Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?

Kommentar: Har någon ungdomsroman på 2010-talet blivit så hyllad som Jellicoe road. Överallt där man fäste blicken kunde man läsa lovord och hyllningar till den här boken. Eftersom jag är förtjust i ungdomsböcker och det dessutom råkade vara min tur att välja bok till läsecirkeln så föll mitt val på Jellicoe road.

Tyvärr kan jag inte riktigt instämma i jublet. Kanske är det mitt fel. Kanske hade jag för höga förväntningar eller så var jag inte på rätt humör för jag fattar faktiskt inte riktigt den här boken. Det känns som när man läst en bok på engelska som man bara nästan behärskar. Eller som att jag bara läst vartannat ord.

Jag var förberedd på att den skulle vara snurrig i början. Men problemet är att jag tyckte att den var trasslig mer eller mindre till slutet. De sista fyrtio sidorna, när man började förstå vilka relationer alla inblandade hade till varandra, så tyckte jag mycket om den. Men det var för invecklat för länge för min smak.

Alltså jag förstår ju nånstans, rent intellektuellt, att det är en bra bok. Dom andra i bokklubben gav den höga betyg. Det är fint hur den handlar om vänskap, lojalitet, gemenskap. Men jag förstår mig inte på Taylor. Tycker hon beter sig ologiskt och har svårt för hennes tjurighet. Fattar heller aldrig om man ska ta gängkriget på internatskolan på allvar. Ena studen misshandlar dom varandra, nästa går dom på fest ihop. Det är för irrationellt för mig.

Jag känner mig faktiskt ganska bedrövad över att jag inte drabbades av Jellicoe road på samma sätt som så många andra verkar ha gjort. Kanske ger jag den en ny chans en annan gång. Men just känner jag mig bara less.

Skuggsida - Belinda Bauer

publicerat i Allmänt, Deckare;
 Titel: Skuggsida
Originaltitel: Darkside
Författare: Belinda Bauer
Utgivningsår: 2012

Handling: Skulle du veta att det var en mördare du hade framför dig om du såg honom i ögonen? Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja?

Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb. När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden

Kommentar: Bokens författare, Belinda Bauer, fullkomligt knockade mig med sin debutroman Mörk Jord. Maken på en mer suggestiv, psykologisk thriller har jag aldrig stött på! Jag fann den helt genial i sitt nytänkande och enkla sätt.

När jag sedan såg uppföljaren Skuggsida stirra på mig från en bibliotekshylla var jag tvungen att läsa även den. Tyvärr är bok nummer två mycket mer ojämn än ettan som håller hög klass rakt igenom. Under mestadels av boken, åtminstone tre fjärdedelar, känns det som vilken medioker deckare som helst. Ingen spänning, ingenting som driver handlingen framåt. Jag känner mig faktiskt inte alls sugen på att ta reda på vem mördaren är.

Karaktärerna är bra, särskilt huvudpersonen Jonas Holly (dessutom skymtar Billy från Mörk jord förbi!). Holly är sympatisk och man gillar hans tysta, lågmälda personlighet.  Men trots det känner man sig inte riktigt engagerad i handlingen.

Men så händer nåt. Boken avslutas med en twist av Guds nåde – aldrig hade jag kunnat ana vad som skulle ske. Och med den avslutningen är jag beredd att förlåta Bauer för att hon har tråkat ut mig under så många sidor. Med den avslutningen skiner författarens genialitet och nytänkande åter igenom.

Nu ser du mig - S.J Bolton

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Nu ser du mig
Originaltitel: Dead scared
Författare: S.J Bolton
Utgivningsår: 2012

Handling: Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.
 
När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.
 
Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När hon får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Kommentar: Efter att fullkomligen slukat Keplers böcker i somras (typisk en sådan serie som rimmar illa med att ha ett jobb att gå till) har jag känt mig mindre skeptiskt inställd till deckare (moderna såna alltså, jag älskar ju Agatha Christies myspysdeckare). Jag har tänkt att den litterära kvalitén är dålig och inte särskilt spännande heller för den delen. Men sen läste jag ju Kepler som sagt. Och sen läste jag S.J Boltons bok Nu ser du mig och plötsligt kan jag inte komma hem från biblioteket utan minst en deckare under armen.

En bok i Jack the Ripper-anda kan tyckas passé men Bolton har lyckats skapa en riktigt bra – och framförallt ruggig – bok. Bolton har byggt upp ett mörkt, ruskigt London och lyckas skapa en skräckstämning som är helt otrolig. När den var som mest spännande vågade jag knappt gå hem från pendeltåget, än mindre hämta min cykel som stod parkerad i nån gammal gränd. Jag var övertygad om att Jack the Ripper stod och flåsade bakom ett träd. Det är så man vet att en författare verkligen lyckats skriva en riktigt obehaglig bok.

Och slutet sen! Vilket slut alltså! Mer än så säger jag inte – när man läst den kommer man förstå vilken guldklimp man stött på.  

Stjärnskådaren - Tomas Blom

publicerat i Allmänt, Historiskt;
 Titel: Stjärnskådaren
Författare: Tomas Blom
Utgivningsår: 2013
 
Handling: 1544 skickar fru Margareta Henriksdotter sin son Johannes till hovet för att tjäna hos prins Erik. Att Johannes är oäkta som till Gustav Vasa är det bara Margareta som vet. De båda pojkarna växer upp tillsammans och Johannes blir med tiden en person som Erik litar på. Vid hovet förälskar sig Johannes i Eriks syster Cecilia vilket skapar problem för dem båda. Vi får följa med när Johannes uppvaktar kungadottern både i Kalmar och i Vadstena. År 1560 beslutar sig Erik för att fara till England för att fria till drottning Elisabeth. Johannes skall följa med. Innan avfärden dör kungen Gustav och Erik stannar hemma. Johannes får åka ensam. Han blir kvar i London i många år.

1561 anländer Johannes äldre bror Henrik till hovet och blir kung Eriks hemligskrivare. Henrik har lovat sin lärare att verka för återupprättandet av den sanna tron – den katolska - och han försöker så gott han kan. Henrik dras in i kampen om makten mellan kungen och hans bröder och han upptäcker att det inte är riskfritt att vistas vid hovet.  

Kommentar: Stjärnskådaren är alltså del två i triologin om Gustav, Hans och Margareta vars liv vi får följa under Vasaättens framväxt. Den är fristående från del ett men som alltid med serier gör de sig bäst när man läst alla delar.

Stjärnskådaren är en precis lika bra bok som Uppkomligen – Tomas Blom har levererat igen. Åter igen ger han oss spänning, levande skildringar och karaktärer att hatälska. För att inte tala om hur begivande det är att få lära sig så mycket om en väldigt central del i svensk historia – ingen kan påstå att det inte var mycket dramatik under Gustav Vasa och hans söners tid vid tronen.

Vi får veta hur det ”egentligen” gick till under Vadstenabullret, Sturemorden och när Erik XIV gifte sig med knektdottern Karin Månsdotter (som inte alls framstår som en naiv bondtös/golddigger utan som en klok ung kvinna som älskade kungen djupt). Det refereras till Machiavelli, det ges en djup blick in i Elisabeth I:s hov och vi får lära oss om destruktiviteten i de religiösa motsättningarna mellan katoliker och protestanter. Det är fantastiskt att få läsa en bok som ledigt och naturligt rör sig mellan vanliga människors sinnen och känslor till världshändelser och storpolitik.

Enligt mig har Blom med sin uppföljare cementerat sin position som landets just nu bästa historiska författare.

Uppkomlingen - Tomas Blom

publicerat i Allmänt, Historiskt;
 
Titel: Uppkomligen
Författare: Tomas Blom
Utgivningsår: 2011
 
Handling:November 1520. Blod och regnvatten rinner nedför gränderna från Stortorget i Stockholm där ett hundratal män mist sina huvuden. Kung Kristian II har svikit alla löften och avrättat sina motståndare. Bland dem finns fäderna till tre unga människor: Gustav, Hans och Margareta. Ungdomarnas öden tvinnas för alltid samman genom denna tragiska händelse. Deras strävan efter makt och sökande efter kärlek är två urkrafter som hotar att förgöra även den starkaste vänskap.

Uppkomlingen inleder romantrilogin Kungligt blod, som utspelar sig under Gustav Vasas och hans söners omvälvande tid vid makten. Den första boken börjar vid tiden för Stockholms blodbad och fortsätter sedan med att beskriva Gustav Vasas regeringstid.

Kommentar: Jag vill härmed utnämna Tomas blom till Sveriges motsvarighet till brittiska Phillipa Gregory! Jag framlägger följande skäl:

Tidsperioden är densamma, såklart. Vasaätten var samtida med Tudorhuset (som Philippa Gregory skrivit mycket om) och det finns många likheter mellan Gustav Vasa och Henry VIII – mäktiga, levnadsglada charmörer med hett humör och en tendens att avverka fruar på löpande band. Har jag förstått det rätt var båda dessutom resliga och rödblonda. Där ser man! Gustav Vasas son kom ju dessutom att fria till Henry VII:s dotter, drottning Elisabeth I, men fick korgen.

Sättet att skriva. Det är en murrig, mustig och levande skildring av 1500-talets Sverige (och i perioder, Tyskland) som känns trovärdig och välresearchad. Precis som Gregory vet Blom vad han talar om och har en förmåga att förmedla det till läsaren

Karaktärernas komplexitet. Det är inte själklart att man är så förtjust i karaktärerna. Gustav Vasa framstår i sina ungdomsår som något av en översittare men förståelsen och sympatin för honom ökar med tiden (nåja, inte alltid). Hans, som kommer att jobba nära kungen, tycker man till en början synd om men samtidigt ställer han till det så för sin familj att man bara blir irriterad. Margareta framstår i bokens början som ganska vek men växer och utvecklas allt eftersom hon blir äldre. Gregory är ju också en expert på att skriva djupbottnade och komplicera karaktärer som man både älskar och hatar.  

Jag känner mig mycket nöjd med att ha hittat en svensk författare som skriver historiska romaner som inte bara är spännande – men också välskriva. Hurra!

Fallna kvinnor . Eva F. Dahlgren

publicerat i Allmänt;
 
Titel: Fallna kvinnor: när samhällets bottensats skulle lära sig veta hut

Författare: Eva F. Dahlgren

Utgivningsår: 2013

Handling: När Eva F Dahlgren arbetade med boken Farfar var rasbiolog fann hon ett fotoalbum med nakna kvinnor i rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala. Bilder av "undermåliga" kvinnor på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, där landets prostituerade kvinnor spärrades in på 1920- och 30-talen. Kvinnorna skulle gömmas undan och uppfostras. Men samtidigt drogs de fram i ljuset av myndigheter och rasbiologer för att klassificeras och steriliseras så att de inte förökade sig. Samhället skulle gå under om det blev för mycket "bottensats".

Det handlar om kvinnor som alla tittade snett på, såg ner på eller kastade lystna blickar efter. Med anstaltsdirektörens egna ord: "När en kvinna faller djupt, så faller hon djupare än en man. Men när hon är underbar finns det ingen som är så underbar som en kvinna." Nästan alla var internerade med hjälp av lösdriverilagen. Efter denna lag dömdes de som var sysslolösa och drev omkring utan att söka arbete, samt de som "förer ett sådant lefnadssätt, att våda däraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet". Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnaden främst beror på en "psykisk störning" och "allmän social mindervärdighet".

Fallna kvinnor ger röst åt de dömda kvinnorna. Att ha suttit på Landskrona gav en stämpel för livet och de flesta återkom gång på gång. Dahlgrens jakt på berättelsen om vilka dessa kvinnor var formar sig till ett skakande stycke kvinnohistoria. En skildring av ett skamfyllt och grymt försök att fostra dem till dugliga samhällsmedborgare.

Kommentar: Dahlgren har, genom att blanda fakta med skönlitteratur, skapat en fängslande intressant bok.  

Det som slog mig när jag läste den var hur oerhört svårt det var för kvinnorna att bryta mönstret – systemet slog dem i bojor och släppte dem inte fria. Hade man väl suttit på Landskrona Citadell var man stämplad som lat, manipulativ och omoralisk. Med en sådan referens var det nästan omöjligt att få ett jobb. Och jobbade man inte så var man kriminell – raka vägen till Landskrona med dig! Den enda chansen en sådan kvinna hade var att hitta en man som kunde försörja dem. Vilket gjorde att många fick stå ut med kaotiska och våldsamma hemförhållanden, allt för att slippa skickas tillbaka till anstalten. På det sättet finns det en parallell till många kvinnor idag, världen över. Vad står inte kvinnor ut med för att dem är mer rädda för alternativet?

Vi kanske inte lider samma besatthet längre att klassificera kvinnor som berglärkor och gatflickor men nog sätter vi etiketter på de kvinnor som vi tycker avviker. Titta bara på hur flickor redan i mellanstadiet kallas horor, slampor, orrar, oavsett deras sexuella leverne. Och vilken kontrast det är till pojkars sexualitet.

Mot slutet tyckte jag att Dahlgren var lite väl upprepande. Men jag har överseende med det eftersom det är en sådan viktig bok och tankeväckande bok som inte ges rättvisa förrän man själv läst den

Kroppspanik - Julia Skott

publicerat i Allmänt, Populärvetenskap;
 
Titel: Kroppspanik
Författare: Julia Skott
Utgivningsår: 2012

Handling: "Jag vill att du ska kliva ner från vågen, släppa klämtaget om valkarna, verkliga eller inbillade, och sluta noja om tre eller åtta eller fyrtio kilo för mycket − eller för lite. Oavsett hur du ser ut, oavsett vad du väger, är det onödigt att oroa sig och må dåligt över det."

Med vass humor och drastiska exempel från verkligheten gör Julia Skott upp med BMI-lögner, hälsomyter och skeva kroppsideal i Kroppspanik. Med hjälp av aktuell forskning, personliga erfarenheter och populärkulturella spaningar tecknar hon bilden av ett samhälle som drabbat av kroppspanik.


Kommentar: Oj, så jag har sett fram emot den här boken - hyllningarna har kommit som en strid ström angående Julia Skotts viktiga bok. En hyllningskör jag genast vill stämma in i.


Kroppspanik är en bok för alla, oavsett ålder eller kroppsform. Jag tror att majoriteten av oss, oavsett hur vi ser ut, har känt oss missnöjda med vår kropp. Det är kanske mänskligt att misströsta ibland men vi lever också i ett samhälle som förstärker den missnöjdheten. Visst har vi hört liknande argumentation från annat håll - "alla är fina som dom är, det är samhället som är sjukt". Men det Julia Skott gör är att ta fram de fakta som behövs för att verkligen ta åt sig av budskapet. Att det på riktigt inte är vi som är galna, utan världen.

Jag uppskattar också att hon sätter fokus, inte bara på smalhetsidealet, utan också på hälsoidealet. Just nu flödas internet över av bilder och personer som sägs utstråla hälsa och visst, hälsa är ju bra. Men tänk om vi har fel information om vad som är hälsa? Tänk om det är så att det är helt vansinnigt att avgöra vem som är frisk beroende på vad vågen eller bmi:et visar? Och vad händer om man inte är frisk - är man mindre värd då? Julia Skott avlivar den ena myten efter den andra

Kroppspanik har ett health at every size-persektiv (HAES), även om det inte är uttalat. Det går ut (bland mycket annat) på att hälsa inte nödvändigtvis är något vi kan avgöra bara genom att titta på någon annan. Ett hälsosamt liv ser olika ut för olika personer och det samhället på sin höjd ska göra är att hjälpa individer komma fram vad som får just dom att må bra. Vilket alltså kan vara väldigt olika från en person till en annan.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om den här boken men jag nöjer mig med att avsluta med detta - Kroppspanik borde införas i läroplanen. Jag tror vi skulle få ett mycket mer hälsosamt - alltså sunt på riktigt och inte pseudoätstört som många hälsoprofiler lovordar idag - samhälle där humanism och omtanke är de styrande ledorden. Och inte en ständig känsla av misslyckande och ångest.

Smaragdgrön - Kerstin Gier

publicerat i Allmänt, Fantasy, Historiskt, Ungdomsböcker;
 
Titel: Smaragdgrön

Originaltitel: Smaragdgrün

Författare: Kerstin Gier

Utgivningsår: 2013

Handling: I denna avslutande del av Ädelstens-trilogin ställs Gwendolyn inför en mängd svåra frågor. Vilka är hennes föräldrar? Kommer hon att dö om ordenssällskapet kring Greven av Saint Germain når sitt mål? Kan kärleken övervinna allt? Till och med läka ett krossat hjärta?

Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott?

Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt. Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.

Kommentar: Smaragdgrön är som sagt sista delen i triologin om Gwendolyn, vanlig tonårstjej tillika tidsresenör i hemlig orden. Jag har gett dom föregående delarna höga betyg, inte minst för bokens rapphet, trovärdighet och den alltid lika älskvärda Gwenny.

Men det jag gillar med Smaragdgrön är också det jag ogillar. Den är nämligen väldigt lik sina föregångare. På gott och ont. Eftersom jag rosade del ett och två så borde det ju vara positivt. Men samtidigt ger det mig inte så mycket som läsare att läsa samma bok en tredje gång.

I mångt och mycket står Gwendolyn och stampar på samma ställe. Ja, den avslutande boken kommer förvisso med en del svar. Men det är ärligt talat ingenting jag inte kunde ha räknat ut själv. Mystiken och intrigerna känns inte särskilt gastkramande och jag får inte en känsla av ”liv och död” när upplösningen närmar sig. Det är lika mycket hejsan hoppsan som vanligt för den fumlige men charmiga Gwendolyn oavsett om hon går på högstadiefest eller om hon knäcker en flera hundra år gammal profetia. Dessutom utspelar sig hela triologin under en tidsperiod av två och en halv vecka – inte så konstigt att både handlingen och karaktärerna inte utvecklas.

Äsch jag är lite kluven. Jag gillar ju den här boken, det gör jag. Jag tycker om att den är lite flamsig och inte på sånt dödligt allvar. Men även om den riktar sig till en ung publik så skulle den inte ta skada av lite mer svärta som kontrast till allt det bedårande charmiga.  

Den blå hertiginnan - Philippa Gregory

publicerat i Allmänt, Historiskt;
 
Titel: Den blå hertiginnan
Originaltitel: The lady of the river
Författare: Philippa Gregory
Utgivningsår: 2013

Handling: I inbördeskriget som kallas rosornas krig stred två släkter mot varandra.
I Den blå hertiginnan möter vi Jaquetta St Pol kvinnan som säkrade tronen för de vita rosorna av York. Legenden säger att Jaquetta St. Pol härstammar från flodgudinnan Melusina, och att det är därifrån hon har fått sin ovanliga gåva. Jaquetta är synsk, i en tid då en kvinna utan vidare kan bli fälld och bränd på bål för trolldom. När Jaquetta tvingas bevittna Jeanne dArcs gruvliga död på bålet inser hon till fullo vad som väntar den kvinna som inte är försiktig med sina förmågor. Men hennes gåva är också eftertraktad. Livet i det kungliga hovet är fullt av intriger och konspirationer, kan Jaquetta förutse hur det ska gå? Hon gifter sig rakt in i hovets innersta cirklar och blir efterhand drottningens förtrogna. Det ser ut som att Jaquetta till slut har hittat en trygg position för sig själv och sin familj. Eller?
 
Kommentar: Philippa Gregory är en av de allra främsta historiska författarna. Att skriva en historisk roman så att den blir livfull, spännande och trovärdig är en konst som Gregory behärskar till fullo. Jag håller fortfarande min första kontakt med Den andra systern Boleyn som en av mina allra största läsupplevelser.
 
Den blå hertiginnan är den tredje boken i serien Rosornas krig, ett trettio år långt inbördeskrig om den engelska tronen unden 1400-talet. Men egentligen utspelar sig boken före både den Den vita drottningen samt Den röda drottningen och fungerar som en introduktion till den här omtumlande tiden i brittisk historia.
 
Den blå hertiginnan håller hög klass men är inte riktigt lika skarp som Gregorys andra böcker. Det är framför allt det att huvudfiguren Jaquetta hamnar i bakgrunden av alla intriger och konflikter. Det jag uppskattar med Gregory är ju just det att man får ta del av karaktärernas känsloliv. Jaquetta blir istället en berättare och en skildrare av sin samtid. Inget fel med det men jag vet ju samtidigt att Gregory kan bättre än så.

Förr eller senare exploderar jag - John Green

publicerat i Allmänt, Drama, Ungdomsböcker;
 
Titel: Förr eller senare exploderar jag
Originaltitel: The fault in our stars
Författare: John Green
Utgivningsår: 2013
 
Handling: Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.

Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).

Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.

Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.
 
Kommentar: Det är lika bra att säga det direkt. The fault in our stars, eller den något haltande svenska rubriken Förr eller senare exploderar jag är, en väldigt, väldigt bra bok.
 
Först och främst är boken riktigt rolig. Hazel torra och osentimentala livssyn är så träffande och humoristisk att jag många gånger skrattar rätt ut. På tåget. I morgonrusningen. Nåja, det är svårt att låta bli.
 
Anledning nummer två till varför jag älskar Förr eller senare; Hazels och Augustus kärlekshistoria. Såklart. Det som är så fint är att det inte är någon rosenskimrande, himlastormande historia. Allt är inte perfekt men allt är äkta och sant. Och det är mer värt än litteraturhistoriens alla oförglömliga kyssar och dånande damer tillsammans
 
Och sist men inte minst; det är en fantastiskt sorglig bok. Visst anar man att det inte någon glad berättelse man har framför sig men boken har en tvist som fullkomligt krossar ens hjärta.
 
Nu kanske någon tycker sig se ett samband mellan Förr eller senare exploderar jag och Livet efter dig. Korrekt analys säger jag då. Båda bygger på humor och sorg och utmynnar i en osentimental men underbar kärlekshistoria där minst en av två huvudpersoner är svårt sjuk med allt vad det innebär. Det betyder inte att man kan nöja sig med att läsa en av böckerna och tro att det är tillräckligt. Vad jag tyckte om Livet efter dig är ingen hemlighet och Förr eller senare exploderar jag är i samma klass med den förra.
 
 

Livet efter dig - Jojo Moyes

publicerat i Allmänt, Drama;
 

Titel: Livet efter dig
Originaltitel: Me before you
Författare: Jojo Mayner
Utgivningsår: 2012
 
Handling: Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.
 
Kommentar: Livet efter dig är nog en sån där bok som jag förmodligen skulle ha sett vid kassan i mataffären, övervägt ett ögonblick och sedan avfärdat. Omslaget är fint men inte särskilt speciellt och handligen känns snarlik den franska filmen En oväntad vänskap (som i och för sig var en härlig film). Jag hade helt enkelt aldrig tyckt att den verkat tillräckligt intressant för att ägna den någon större uppmärksamhet.
 
Men nu är det ju så att jag är med i en bokcirkel och detta råkade vara min svägerskas, tillika cirkelgrundares, val. Och vilken tur att hon valde just Livet efter dig - annars hade jag gått miste om en av det här årets stora läsupplevelser!
 
Livet efter dig är rolig, sorglig, vacker och djupt gripande. Det är en bok man både skrattar åt och som tar upp några av livets stora frågor. Och karaktärerna sedan! Jag är så djupt, djupt förälskad i både Lou och Will och tillsammans utgör dem årtiondets stora kärlekspar (för att det blir en romans utan dess like kan man snabbt räkna ut).
 
Ja hörrni. Man vet att man läst en fantastisk bok när man  klockan två på natten - efter många timmars sträckläsning - vill ställa sig på balkongen med våta kinder och skrika ut alla sina känslor. Eller när den kommande veckan är en enda lång pr-kampanj i syfte att få alla ens vänner och bekanta att läsa just denna bok.
 
Livet efter dig är helt enkelt en pärla som ingen bör missa

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från det lilla kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv.
Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.

Will har bestämt sig – hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/livet-efter-dig/#sthash.VKt79TJh.dpuf

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från det lilla kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv.
Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.

Will har bestämt sig – hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/livet-efter-dig/#sthash.VKt79TJh.dpuf

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från det lilla kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv.
Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om under dagarna, och han föraktar den illa klädda, pladdriga tjej som hans mor anställt i ett genomskinligt försök att pigga upp honom.

Will har bestämt sig – hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/livet-efter-dig/#sthash.VKt79TJh.dpuf

Barnbruden - Anna Laestadius Larsson

publicerat i Allmänt, Historiskt;
 
 
Titel: Barnbruden
Författare: Anna Laestadius Larsson
Utgivningsår: 2013
 
Handling:Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia.

Den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen förbannar tyst sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.

I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande. Förväntningarna på flickan är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på.

Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen – den stumma flickan som tar hand om andras skit.

Kommentar: Jag hade höga förväntningar på Barnbruden. En historisk roman av hög kvalité, det kunde man ana bara genom det otroligt snygga omslaget (som förvisso är en total ripoff på Coppolas Marie Antoinette men ändå). Men några sidor in i boken så var jag beredd att lägga ner. Det kändes förutsägbart, klyschigt och inte det flitiga användandet av formuleringar i stil med heta sköten och stulna kyssar lät som inledningen på en riktigt dålig tantsnuskroman från Ica Maxi.

Men jag höll ut och snart förbyttes besvikelse till förtjusning. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför jag ändrade mig. Kanske var det att karaktärerna, i takt med att man fick lära känna dom, växte och utvecklades. Som bekant finns det inget i litteraturväg jag tycker sämre om än statiska karaktärer (särskilt om dom råkar vara konstant väna). Eller Laestadius Larssons förmåga att måla upp det pastelligt vackra och samtidigt skitiga hovlivet i 1700-talets Stockholm. Kanske är det författarens gedigna researcharbete som ligger till grund för romanens mångfald och bredd.

Visst, det är fortfarande en hel del herdestunder men majoriten känns ändå rimliga för handlingen. Rykten - och slutet! - öppnar för inte bara en utan två efterföljare. Jag kommer definitivt hålla utkik efter dom i bokhyllorna.