Eld - Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
 Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Utgivningsår: 2012

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Kommentar: Jag hade en tämligen ljummen inställning till ettan, Cirkeln. Kände mig för gammal för den och tog inte riktigt handlingen till mig. Så när jag fick Eld i mina händer började jag läsa utan något större intresse. Men så hände något, ganska snart igen. Det blev så sjukt bra. Och spännande. Plötsligt fick jag den här ”jag vill bara sjukskriva mig och lägga mig under täcket”-känslan.

Jag tycker verkligen om hur karaktärerna utvecklades. Och jag tycker om hur författarna lyckats väva in det övernaturliga och magiska i en slags torftig vardagsrealism. Jag köper verkligen att det finns häxor vilket är ett gott betyg.

Dessutom ska författarna ha en eloge för deras HBTQ-medventenhet (den blir förvisso mer tydlig i tredje boken). Icke-heterosexuella relationer förekommer men är ingen big thing, precis som det ska vara.

Jellicoe road - Melina Marchetta

publicerat i Allmänt, Drama, Ungdomsböcker;
 
Titel: Jellicoe road
Originaltitel: On the Jellicoe road
Författare: Melina Marchetta
Utgivningsår: 2012

Handling: Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?

Kommentar: Har någon ungdomsroman på 2010-talet blivit så hyllad som Jellicoe road. Överallt där man fäste blicken kunde man läsa lovord och hyllningar till den här boken. Eftersom jag är förtjust i ungdomsböcker och det dessutom råkade vara min tur att välja bok till läsecirkeln så föll mitt val på Jellicoe road.

Tyvärr kan jag inte riktigt instämma i jublet. Kanske är det mitt fel. Kanske hade jag för höga förväntningar eller så var jag inte på rätt humör för jag fattar faktiskt inte riktigt den här boken. Det känns som när man läst en bok på engelska som man bara nästan behärskar. Eller som att jag bara läst vartannat ord.

Jag var förberedd på att den skulle vara snurrig i början. Men problemet är att jag tyckte att den var trasslig mer eller mindre till slutet. De sista fyrtio sidorna, när man började förstå vilka relationer alla inblandade hade till varandra, så tyckte jag mycket om den. Men det var för invecklat för länge för min smak.

Alltså jag förstår ju nånstans, rent intellektuellt, att det är en bra bok. Dom andra i bokklubben gav den höga betyg. Det är fint hur den handlar om vänskap, lojalitet, gemenskap. Men jag förstår mig inte på Taylor. Tycker hon beter sig ologiskt och har svårt för hennes tjurighet. Fattar heller aldrig om man ska ta gängkriget på internatskolan på allvar. Ena studen misshandlar dom varandra, nästa går dom på fest ihop. Det är för irrationellt för mig.

Jag känner mig faktiskt ganska bedrövad över att jag inte drabbades av Jellicoe road på samma sätt som så många andra verkar ha gjort. Kanske ger jag den en ny chans en annan gång. Men just känner jag mig bara less.

Smaragdgrön - Kerstin Gier

publicerat i Allmänt, Fantasy, Historiskt, Ungdomsböcker;
 
Titel: Smaragdgrön

Originaltitel: Smaragdgrün

Författare: Kerstin Gier

Utgivningsår: 2013

Handling: I denna avslutande del av Ädelstens-trilogin ställs Gwendolyn inför en mängd svåra frågor. Vilka är hennes föräldrar? Kommer hon att dö om ordenssällskapet kring Greven av Saint Germain når sitt mål? Kan kärleken övervinna allt? Till och med läka ett krossat hjärta?

Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott?

Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt. Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.

Kommentar: Smaragdgrön är som sagt sista delen i triologin om Gwendolyn, vanlig tonårstjej tillika tidsresenör i hemlig orden. Jag har gett dom föregående delarna höga betyg, inte minst för bokens rapphet, trovärdighet och den alltid lika älskvärda Gwenny.

Men det jag gillar med Smaragdgrön är också det jag ogillar. Den är nämligen väldigt lik sina föregångare. På gott och ont. Eftersom jag rosade del ett och två så borde det ju vara positivt. Men samtidigt ger det mig inte så mycket som läsare att läsa samma bok en tredje gång.

I mångt och mycket står Gwendolyn och stampar på samma ställe. Ja, den avslutande boken kommer förvisso med en del svar. Men det är ärligt talat ingenting jag inte kunde ha räknat ut själv. Mystiken och intrigerna känns inte särskilt gastkramande och jag får inte en känsla av ”liv och död” när upplösningen närmar sig. Det är lika mycket hejsan hoppsan som vanligt för den fumlige men charmiga Gwendolyn oavsett om hon går på högstadiefest eller om hon knäcker en flera hundra år gammal profetia. Dessutom utspelar sig hela triologin under en tidsperiod av två och en halv vecka – inte så konstigt att både handlingen och karaktärerna inte utvecklas.

Äsch jag är lite kluven. Jag gillar ju den här boken, det gör jag. Jag tycker om att den är lite flamsig och inte på sånt dödligt allvar. Men även om den riktar sig till en ung publik så skulle den inte ta skada av lite mer svärta som kontrast till allt det bedårande charmiga.  

I dödskuggans land - Alden Bell

publicerat i Drama, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
Titel: I dödsskuggans land
Originaltitel: The angels are the reapers
Författare: Alden Bell
Utgivninigsår: 2012

Handling: Gud är en skämtare. Temple vet. Hon vet eftersom det fortfarande finns superfina mirakel att uppleva, här på vårt förödda klot.

Så inleds I dödsskuggans land, en bok som är lika vacker och underbar som den är otäck. Temple är en huvudperson att ta till sitt hjärta, och hennes öde gör läsaren andlös. I en värld fylld av zombier är varje dag en kamp för att överleva - eller få dö på riktigt.

Kommentar: Jag har ingen tidigare erfarenhet av zombieböcker och inte heller har jag ägnat mig särskilt mycket åt dystopier. Ändå fastnade jag för I hyllans recension av I dödsskuggans land och sen följde ett dygn av intensivt läsande (Jag håller också med föregående bloggare att omslaget inte är särskilt tilltalande. Synd, jag tror den stöter bort potentiella fans!)

I dödsskuggans land utspelar sig i ett post-apokalyptiskt USA där en zombieempedemi har slagit samhället i spillror. Det finns små fickor av civilisation kvar men i övrigt består det stora landet i väst av ensliga vidder där man kan köra i timmar utan att stöta på mänskligt liv. I detta dystra landskap lever Temple, en katnissk femtonåring, som inte minns hur världen såg ut innan mänsklighetens undergång. Trots att hon är så ung så är hon duktig på att slåss och behöver inte vara rädd för de blodtörstiga men sävliga och korkade zombierna. Istället är det andra människor Temple lärt sig frukta. Visst finns det dom som är goda. Men det finns ännu fler som är gränslöst onda.

Bokens brutalitet och våldsamma råhet fick mig ibland att må fysiskt illa. Ibland blev Temples verklighet så äkta även för mig som läsare och då var jag tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Det är inte en läskig bok men grymheten hos världen och dess invånare knockade mig.

Men det är också en väldigt vacker bok. Den är poetiskt skriven och har mycket bibliska referenser. Temple är en grubblare och Gud är hela tiden närvarande. Det är med andra ord både en mycket vacker och mycket dyster läsupplevelse

Förr eller senare exploderar jag - John Green

publicerat i Allmänt, Drama, Ungdomsböcker;
 
Titel: Förr eller senare exploderar jag
Originaltitel: The fault in our stars
Författare: John Green
Utgivningsår: 2013
 
Handling: Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.

Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).

Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.

Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.
 
Kommentar: Det är lika bra att säga det direkt. The fault in our stars, eller den något haltande svenska rubriken Förr eller senare exploderar jag är, en väldigt, väldigt bra bok.
 
Först och främst är boken riktigt rolig. Hazel torra och osentimentala livssyn är så träffande och humoristisk att jag många gånger skrattar rätt ut. På tåget. I morgonrusningen. Nåja, det är svårt att låta bli.
 
Anledning nummer två till varför jag älskar Förr eller senare; Hazels och Augustus kärlekshistoria. Såklart. Det som är så fint är att det inte är någon rosenskimrande, himlastormande historia. Allt är inte perfekt men allt är äkta och sant. Och det är mer värt än litteraturhistoriens alla oförglömliga kyssar och dånande damer tillsammans
 
Och sist men inte minst; det är en fantastiskt sorglig bok. Visst anar man att det inte någon glad berättelse man har framför sig men boken har en tvist som fullkomligt krossar ens hjärta.
 
Nu kanske någon tycker sig se ett samband mellan Förr eller senare exploderar jag och Livet efter dig. Korrekt analys säger jag då. Båda bygger på humor och sorg och utmynnar i en osentimental men underbar kärlekshistoria där minst en av två huvudpersoner är svårt sjuk med allt vad det innebär. Det betyder inte att man kan nöja sig med att läsa en av böckerna och tro att det är tillräckligt. Vad jag tyckte om Livet efter dig är ingen hemlighet och Förr eller senare exploderar jag är i samma klass med den förra.
 
 

Safirblå - Kerstin Gier

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
Titel: Safirblå
Originaltitel: Sapphire blue
Författare: Kerstin Gier
Utgivningsår: 2013
 
Handling: Safirblå är den efterlängtade uppföljaren till Rubinröd och tar vid där den första slutar - 1912, när Gideon kysser Gwendolyn. Gwendolyn och Gideon är både tidsresenärer och tillsammans hjälper de en hemlig orden med att resa fram och tillbaka i tiden för att samla in blod från andra tidsresenärer för att läsa in det i kronografen. Ordern menar att uppdraget är livsviktigt men kan man verkligen lita på slutna, hemliga sällskap? När Gwnedolyn träffar sin morfar börjar hon därför smida planer .. Samtidigt är hon en vanlig tonårstjej som förutom att rädda världen också går i skolan samt försöker hantera sina växande känslor för den snygga Gideon
 
Kommentar: Som jag längtat efter Safirblå! Jag blev ju väldigt förtjust i Kerstin Giers första del, Rubinröd, somvar första boken i en blivande triologi som heter Tidlös kärlek (vilket jag i och för sig kan tycka är en ganska töntig titel. Nåja, man kan inte få allt). Safirblå är precis som Rubinröd en varm, lättläst ungdoms - fantasy med stora doser spänning och humor. Just bokens humorkvalitèer är dess stora behållning. Det är liksom inte så pretentiöst. Inte på sånt blodigt allvar. Inte så Twilight - ish.
 
Safirblå är i alla fall en värdig uppföljare till ettan. Handlingen går i ett rasande tempo och ibland är det lätt att känna sig som ett frågetecken när Gwendolyn och Gideon hoppar fram och tillbaks mellan epokerna. Men det där klarnar nog. Och nu ser jag ännu mer fram emot den avslutande boken i en av de senaste årens bästa ungdomsböcker.

Bitterblue - Kristin Cashore

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
Titel: Bitterblue
Författare: Kristin Cashore
Utgivningsår: 2012
 
Handling: Det är åtta år efter att Katsa mördat den onda kung Leck och befriat kungadömet Monsea från hans sjuka styre. Lecks dotter Bitterblue har blivit drottning och försöker leda in sitt sargade, plågade rike på sanningens väg i hopp om att hela både sig själv och sitt folk. Men när hon försöker ta reda på  vad som egentligen hände under hennes fars tid så möts hon av tystnad av sina rådgivare. När hon smiter ut i staden och får vänner bland folket så upptäcker Bitterblue att det finns något värre än tystnad. Det visar sig att alla dom som försöker ta reda på sanningen försvinner en efter en och dyker upp igen döda .. Vad hände egentligen under Lecks terrorstyre? Vem är det som inte vill att sanningen ska uppdagas?
 
Kommentar: Ååh vad jag längtat efter att läsa den tredje delen i fantasyserien De Utvalda. Första boken Tankeläsaren var helt mindblowing, den andra boken Flamma var bra om än dock inte riktigt lika nyskapande. I den tredje boken så vävs handlingarna och karaktärerna från första och andra boken ihop och skapar en riktigt spännande, nervkittlande och engangerande uppföljare. Det är en bok med många lager och allt eftersom Bitterblue kommer närmare sanningen så skalas lagren av och man kommer närmare och närmare själva kärnan - Leck. Vem var han, vad gjorde han, varför gjorde han det? Om man i de två tidigare böckerna tyckte att han var en sjuk jäkel så blir det bara mer och mer obehagligt, oj oj oj
 
Katsa och Po finns också med i historien men det är Bitterblue som är huvudpersonen och hennes jakt på svar som står i centrum. Jag gillar verkligen Bitterblue. Hon tillåts vara svag samtidigt som hon försöker hitta sin roll. Jag tycker om karaktärerna överlag, de känns trovärdiga och sympatiska utan att vara förutsägbara. Tvärtom, många av karaktärerna är riktigt komplexa (och boken har även en stark hbtq - prägling vilket känns kul och fräscht). Handligen är som sagt riktigt spännande. Språket är även det bra och undviker de värsta klyschorna. Jag skulle dock kunna tänka mig läsa boken på svenska och inte på engelska som nu eftersom man riskerar missa nyanser i språket.
 
Dessutom måste jag tillägga att boken innehåller en hel del intressanta frågeställningar från ett omvärldspolitiskt perspektiv. Ja ni får ursäkta mig, som en student i Freds och konfliktkunskap kan jag bara inte låta bli. Det handlar bland annat om justice vs peace. I ett post - konflikt samhälle, vad är viktigast för att hela en trasig stat? Att sanningen kommer fram även om det river upp gamla sår? Eller fred, att glömma och gå vidare? Dessutom började jag fundera på interventioner där man störtar ledare. Vem bestämmer vilken ledare som är god eller inte? Hur kan man förvänta sig stöd från andra ledare när de fruktar att själva bli avsatta?

 
Sammanfattningsvis, Bitterblue är en fantastisk uppföljare i en fantastisk fantasyserie och Cashore har verkligen gjort ett gediget arbete. En glad dag för alla fans med andra ord!

Beautiful creatures - Kami Garcia och Margareth Stohl

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 

Titel: Beautiful creatures
Författare: Kami Garcia och Margareth Stohl
Utgivningsår: 2009
 
Handling: Beautiful creatures handlar om sextonåriga Ethan som bor i en liten småstad - Gatlin -  i South Carolina. I Gatlin händer aldrig något nytt - tills den dag Lena Duchannes flyttar till staden. Ethan har länge drömt en och samma dröm om en flicka han aldrig sett ansiktet på  - men så fort han möter Lena så förstår han att hon är flickan i hans drömmar.
 
Men Lena är inte som andra. Hon tillhör en familj av Casters, människor med magiska krafter. Just Lenas familj lever med en förbannelse - på varje barns sextonårsdag kommer barnet krävas antingen till mörkret eller ljuset och krafterna användas till antingen gott eller ont. Lenas födelsedag närmar sig hastig och frågan är - är Lenas och Ethans kärlek stark nog att överleva oavsett vilken sida Lena kommer krävas till?
 
Kommentar: Beautiful creatures är den senaste buzzen som fantasyvärlden pratar om. Den håller just nu på att spelas in till en film (vars trailer jag sett och som såg riktigt snygg ut) och frågan är om det här kan vara den nya Twilight?
 
Alltså - handlingen är inte särskilt originell. Puppylove som slåss mot ondskan, ja det har man ju sett förut. Exempelvis med Bella och Edward. Dessutom finns det en annan kärlekshistoria i boken som sker hundra år tidigare mellan Ethan och Lenas förfäder som inte heller är ensam i sitt slag. Men ändå. Den är bra spännande ändå, det kommer man inte undan. Det är vodoo, gamla plantager, magiska kaméer och förbannelser. Det är liksom uppbyggt för att man ska fortsätta vända blad, för att man ska vilja veta vad som händer Ethan och Lena. Jag kommer alltså fortsätta läsa i Beautiful - serien!
 

De utvalda: Monstrets dotter - Kristin Cashore

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
Handling: Sjuttonåriga Flamma är ett monster, det sista levande exemplaret i kungariket Dells. Att hon är ett monster betyder att hon är oemotståndligt vacker - både människor och djur blir som galna vid åsynen av henne vilket inte är så kul som man kan tro. Dessutom kan Flamma styra människor med tankekraft, precis som hennes pappa, den kungliga rådgivaren kunde. Men till skillnad från sin far som var ond och grym vill Flamma göra gott med sin kraft. När Dells hotas av inbördeskrig får Flamma en chans att bevisa att hon vill väl. Men kommer människorna runtomkring henne någonsin se henne och inte hennes pappa i henne?
 
Kommentar: Efter Tankeläsaren kastade jag mig på den andra boken som är en fristående uppföljare. Den utspelar sig i ett land bortom de sju kungadömena och istället för särlingar befolkas landet av monster som även dom har speciella gåvor. Den enda länken till den förra boken är att vi får träffa Leck, den onda kungen av Monsea, som pojke och följa hans uppväxt. Med andra ord så utspelar sig Monstrets dotter före Tankeläsaren. Och ja, Leck är precis lika obehaglig då som nu.
 
Uppföljaren är en bra bok och emellanåt riktigt spännande. Men den är inte lika stark som första boken och inte heller lika orginell eller med lika intressanta karaktärer. Flamma är sympatisk men påminner om de kvinnliga karaktärerna jag läst i andra fantasyromaner. Med det sagt så ser jag riktigt mycket fram emot i vår när den tredje och sista boken ges ut - tydligen ska den knyta ihop hela serien. Spännande!
 
 

De utvalda: Tankeläsaren - Kristin Cashore

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
Titel: De utvalda: Tankeläsaren
Originaltitel: Graceling
Författare: Kristin Cashore
Utgivningsår: 2008
 
Handling: Den artonåriga Katsa har olikfärgade ögon, tecknet på att hon är en särling. Det betyder att hon föddes med en övermänsklig gåva - i hennes fall, att döda. Alla särlingar tillhör kungen och på grund av sin gåva har Katsa sedan barnsben varit torped åt sin farbror, en av de sju kungadömens furstar. En dag träffar Katsa prins Po. Han är också en särling och Katsa och Po dras omedelbart till varandra. Men det är något Po inte berättar om sin gåva, något avgörande för deras fortsatta äventyr tillsammans ..
 
Kommentar: Tankeläsaren är den bok jag valt till vår bokcirkel, den första delen i en fantasytriologi kallad De utvalda. Ett ganska otippat bokval (nåja, inte för mig eftersom jag älskar fantasy) för dom som inte är så vana vid den här genren men hittills verkar det ha blivit något av en succé. Förståeligt, Tankeläsaren spås nämligen bli den nästa Hungerspelen
 
Det är så fantastiskt att hitta en härlig, spännande, nervkittlande bok. De sista hundrafemtio sidorna läste jag frenetiskt! Mycket av behållningen är karaktärerna. Katsa är tuff, hård, annorlunda men ändå mjuk (utan att vara vän) och jag tycker att karaktärerna utveckas under tidens gång. Och på tal om karaktärer - ondingen (för självklart finns det en sådan) är så obehagligt ond att jag drömde en mardröm om hen. Det säger en hel del!
 
Handlingen är också mycket bra - ingenting är som man tror och det finns många vindlingar och vändningar. Den enda kritiken är att de första åttio sidorna är lite svårgreppbara. Det tog mig ett tag att komma in i handlingen och förstå vart Tankeläsaren var på väg. Men som sagt, detta vägs upp av att ett maniskt nattläsande!
 

Rubinröd - Kerstin Gier

publicerat i Allmänt, Fantasy, Ungdomsböcker;
 
Titel: Rubinröd
Originaltitel: Rubinrot
Författare: Kerstin Gier
Utgivningsår: 2012
 
Handling: Sextonåriga Londonbon Gwendolyns familj är en ovanlig sådan. Familjen bär nämligen på en särskild gen för tidsresande och då och då genom århundradena föds ett barn med just den begåvningen. I Gwendolyns familj tror alla att den är hennes vackra kusin Charlotte som är ämnad att kunna resa i tiden. Ända sen barnsben har Charlotte tränats för att kunna hantera sin första tidsresa och hon har lärts upp i allt från historia till fäktning för att kunna smälta in i tidigare epoker. Bara det att genen inte alls har gått i arv till Charlotte - utan till Gwendolyn! Till sin ledsagare utses en annan tidsresare, den vackra men odrägliga Gideon. Helt plötsligt kastas Gwendolyn in en parallell värld med mäktiga vetenskapsmän, hemliga sällskap och profetior och en sak är säker - hennes liv blir aldrig detsamma igen
 
Kommentar: Rubinröd är den första delen av tre i en ungdomsfantasyserie och påminner lite om Ögat över månskäran av Libba Bray även om Ögat över månskäran är mörkare och utspelar sig i en historisk miljö från början
 
Hursom, jag är mycket förtjust i Rubinröd. Det är en riktigt spännande bok som jag inte kunde slita mig ifrån utan var tvungen att läsa i ett enda svep
 
Jag gillar att författarinnan lyckas balansera så bra mellan historiska skildringar och trovärdiga, samtida skildringar. Man får läsa både om det viktorianska London och massa popkulturella referenser och nutida tonårsproblem utan att det känns krystat. Jag köper verkligen att det finns tidsresenärer och det är inte helt lätt att skriva fantasy på ett trovärdigt sätt (utan att för den sakens skull mista magin).
 
Jag gillar också skildringarna av karaktärerna. Gwendolyn är sådär härligt icke - perfekt som jag tycker att hjältinnorna ska vara och dessutom är hon rolig. Det finns onekligen en kemi mellan henne och Gideon utan att det för den sakens skull känns tramsigt. 
 
Det här är helt klart en ny fantasyfavorit!

Skämmerskans dotter - Lene Kaaberol

publicerat i Allmänt, Fantasy, Historiskt, Ungdomsböcker;
 
 
Titel: Skämmerskans dotter
Orginaltitel: Skammerens datter
Författare: Lene Kaaberbol
Utgivningsår: 2002
 
Handling: Tioåriga Dina har ärvt sin mors gåva, precis som sin mor är hon en skämmerska. En skämmerska kan se en människa in i ögonen och se alla tankar och handlingar som den människan någonsin har skämts över. Även om Dinas mor säger att det är en gåva så tycker Dina att det mer liknar en förbannelse - vem vill vara vän med en skämmerska?
 
En dag kallas Dinas mor till Dunarkfästningen av fästningens härskare, Drakan. Där har ett fruktansvärt trippelmord begåtts och Dinas mamma ska förmå mördaren att erkänna morden. Men när hon hävdar att de den utpekade mördaren är oskyldig hamnar hon i istället i onåd hos Drakan. Dina kallas också till fästningen men inser fort att det är en fälla. Snart inser Dina att för att överleva måste hon och hennes mor fly ..
 
Kommentar: Skämmerskans dotter är den första av fyra böcker i en serier som heter Skämmerskans barn, en fantasyserie för ungdomar. Det är en tunn bok på knappt tvåhundra sidor, den är lättläst utan att nödvändigtvis vara bara för barn och unga, det är också en bok för vuxna. Överlag tycker jag att de bästa böckerna i fantasygenren hittas just på ungdomshyllan!
 
Språkmässigt har boken har ett enkelt språk som samtidigt känns moget och fritt från klyschor. Huvudkaraktären DIna är uppfriskande mänsklig och jag tycker särskilt om ett avsnitt där Dina kissar på sig av rädsla. Det känns logiskt, Dina är ju bara ett barn. Men hon är också modig och smart och jag gillar kombon mellan sårbarhet och tuffhet
 
Det är en spännande bok med häxor, drakar, onda härskare, svek, mod och oväntad vänskap. Alla nödvändiga fantasyegenskaper finns på plats och man dras direkt in i handlingen
 
Jag kommer absolut läsa de andra delarna i denna härliga fantasyserie!