BÄTTRE BÖCKER

Ljudbok eller bok i handen?

Bok i handen, jag vill kunna känna och lukta på böckerna helt enkelt

Pocket eller inbunden?

Pocket eftersom jag ofta släpar runt på böcker. Fast inbunden är också bra för att det är liksom lättare att läsa, sidorna faller inte ihop

Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)

Fiktion - verklighet finns det redan så det räcker och blir över

Harry Potter eller Twilight?

Självklart Harry Potter! Har växt upp med dom böckerna och dom kommer alltid vara speciella för mig. Dessutom hade jag börjat kolla på True blood innan Twilight och once you go Skarsgård you ain't going back

Fantasyvärld eller vår värld?

Fantasy alla gånger. Finns inga gränser där

Kindle, iPad eller annat?

Har aldrig läst på en läsplatta men jag ställer mig lite skeptiskt till dom

Låna eller köpa böcker?

Låna - det blir dyrt annars för en student

Bokhandlar eller online?

Jag har en väldigt romantisk bild av bokhandlar men alla jag varit i är rätt tråkiga haha

Ensamstående bok eller trilogi?

Triologi, då kan man bara mala på

Tjock bok eller kort bok?

Svårt, svårt. Väljer nog tjock bok för då har man lite att göra. Å andra sidan, med korta böcker hinner man läsa fler

Romans eller action?

Njaa, ingendera tror jag. Ett stänk av båda går dock bra

Mysa under en filt eller steka i solen?

Steka i skuggan

Varm choklad eller latte?

Latte då men egentligen är jag ju en tedrickare, det måste ju sägas

Handling: Sextonåriga Londonbon Gwendolyns familj är en ovanlig sådan. Familjen bär nämligen på en särskild gen för tidsresande och då och då genom århundradena föds ett barn med just den begåvningen. I Gwendolyns familj tror alla att den är hennes vackra kusin Charlotte som är ämnad att kunna resa i tiden. Ända sen barnsben har Charlotte tränats för att kunna hantera sin första tidsresa och hon har lärts upp i allt från historia till fäktning för att kunna smälta in i tidigare epoker. Bara det att genen inte alls har gått i arv till Charlotte - utan till Gwendolyn! Till sin ledsagare utses en annan tidsresare, den vackra men odrägliga Gideon. Helt plötsligt kastas Gwendolyn in en parallell värld med mäktiga vetenskapsmän, hemliga sällskap och profetior och en sak är säker - hennes liv blir aldrig detsamma igen

 

Kommentar: Rubinröd är den första delen av tre i en ungdomsfantasyserie och påminner lite om Ögat över månskäran av Libba Bray även om Ögat över månskäran är mörkare och utspelar sig i en historisk miljö från början

 

Hursom, jag är mycket förtjust i Rubinröd. Det är en riktigt spännande bok som jag inte kunde slita mig ifrån utan var tvungen att läsa i ett enda svep

 

Jag gillar att författarinnan lyckas balansera så bra mellan historiska skildringar och trovärdiga, samtida skildringar. Man får läsa både om det viktorianska London och massa popkulturella referenser och nutida tonårsproblem utan att det känns krystat. Jag köper verkligen att det finns tidsresenärer och det är inte helt lätt att skriva fantasy på ett trovärdigt sätt (utan att för den sakens skull mista magin).

 

Jag gillar också skildringarna av karaktärerna. Gwendolyn är sådär härligt icke - perfekt som jag tycker att hjältinnorna ska vara och dessutom är hon rolig. Det finns onekligen en kemi mellan henne och Gideon utan att det för den sakens skull känns tramsigt. 

 

Det här är helt klart en ny fantasyfavorit!

Titel: Kaffe med rån

Handling: Pensionärerna på Diamantens äldreboende har tråkigt. Ledningen snålar in på allt, inte ens fikabröd får man längre. De gamla får inte komma och gå som dom vill och dom proppas fulla med mediciner för att minska aptiten och på så sätt äta mindre. Ja det är till och med sämre än på ett fängelse! Hm, fängelse? Ja så går tankegångarna när några pensionärer bestämmer sig att slå tillbaka mot samhället - och begå den största konstkuppen någonsin. Det blir upptakten på en absurd skröna

 

Kommentar: Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Kaffe med rån dittills verkade bra. Tillåt mig ta tillbaka det och istället sänka betyget till okej.

 

Det jag gillar med Kaffe med rån är att det är en rolig idé. Själva storyn känns kul och lite mysig. Dessutom finns det ett element av samhällskritik. Vad händer egentligen med de gamla när äldreboendena ska spara och spara?s

 

Men Kaffe med rån tar aldrig riktigt fart. Den är inte särskilt rolig. På sin höjd drog jag på smilbanden emellanåt men det var knappt alltså. Visst är karaktärerna trevliga men deras dialoger känns konstlade.Och det största kritiken är att den rent dramaturgiskt inte funkar. En riktigt bra bok (eller film) ska ju byggas upp, det ska vara ett crescendo. Men i Kaffe med rån läggs det ut trådar som inte leder nånstans och händelser rinner ut i sanden. Mycket upprepningar av Pensionärsligans diverse kupper (efter konstkuppen från gamlingarna blodad tand för den kriminella banan). Nä, uppbyggnaden känns tyvärr rätt skral. Det blir ett godkänt men inte mycket mer. Synd eftersom Ingelman-Sundberg har skrivit så mycket annat bra!

 

 

Har precis börjat med Catharina Ingelman - Sundbergs senaste bok Kaffe med rån som handlar om Pensionärsligan som begår brott i hopp om att få hamna i fängelse eftersom det ändå är så tråkigt på ålderdomshemmet. Hittills verkar den bra men jag har inte läst tillräckligt än för att ge en ordentlig recension. Det jag tycker är kul däremot är att Ingelman - Sundberg är en av mina favoritförfattare - även fast hon aldrig skrivit nåt i den här stilen! Hon har ju mest blivit känd för sina historiska romaner. Dels har hon skrivit en triologi om vikingatiden där den första boken heter Vikingablot. Och sedan har vi ju också den andra triologin som utspelar sig i tidig svensk medeltid och som börjar med Brännmärkt. Kan rekommendera båda serierna!

 

Hursom, det är lite lustigt med författare som gör helomvändningar och rör sig helt utanför sin comfort zone. Från historia till humoristisk, satirisk samhällskildring. Vet ni några andra författare som också gjort helt tvärtom?

 

 

 

 

Handling: Det är slutet av 1880 - tal i Paris. Det är fyllon, spådamer och förmögna damer i spiritualistiska sällskap. När den rika änkan Odette de Valois mystiskt försvinner på kyrkogården Pere - Lachaise där hon skulle besöka sin makes mausoleum, kontaktar hennes kammarjungfru änkans före detta älskare, bokhandlaren Victor Legris. Det som först verkar vare ett försvinnande visar sig snart vara ett mord. Men varför? Snart dras Victor Legris in i en fartfylld mordgåta i ett färgstarkt Paris

 

Kommentar: Mysteriet på Pere - Lachaise är den andra boken och uppföljaren till den stora succén Mordet i Eiffeltornet. Bakom pseudonymen Claude Izner döljer sig de två systrarna Lavinia och Laurence. Precis som i debutboken frå vi följa bokhandlaren/hobbydetektiven Victor, hans älskarinna den självständiga konstnärinnan Tasja, Victors styvfar Kenji Mori samt medhjälparen, den unga Joseph. Det enda negativa med boken är att karaktärerna är lite svåra att komma in på livet men förhoppningsvis får man lära känna dom bättre när serien fortskrider framåt

 

Själva språket är mustigt och detaljrikt och för den som kan sitt Paris så har man säkert stor behållning av alla gator och kvarter som susar förbi i ett rasande tempo (och för oss andra blir man bra sugen att åka dit!)

 

Det är en klassisk spänningsgåta a la Agatha Christie, aldrig läskigt utan mer mysrys i vackra miljöer.

 

Mysteriet på Pere - Lachaise är en spännande och trevlig liten deckare som definitivt kan falla många i smaken. Själv ska jag genast försöka få tag i den tredje boken, Döden i Montmartre

 

Förra veckan hade vi första mötet i den nya bokcirkeln som jag gått med i. Första träffen skedde hemma hos min svägerska, bokcirkelns initiativtagare, där hon skulle presentera boken hon valt och där vi skulle diskutera hur vi ville hur allt det praktiska skulle gå till. Vi är sju stycken tjejer (fast på första träffen var vi bara sex stycken, den sjunde var och födde barn - vilket ändå måste kunna ses som en giltig anledning till frånvaro!) som kommer ses ungefär var sjätte vecka för att fika, diskutera boken och prata. Vi kände allihopa att det var viktigt att träffarna känns kravlösa och som en rolig grej, inte som ett måste. Om det är någon som läst boken så har vi sagt att man antingen kan läsa om den eller läsa något annat av samma författare. Dessutom bestämde vi att den som väljer bok också ordnar fram den åt dom andra i cirkeln för att se till att alla verkligen håller tidsschemat ;)

Första boken är Kunzelmann och Kunzelmann av Carl - Johan Vallgren, en bok jag hört talas om men aldrig läst. Någon som läst den? Jag har bara hört gott om den och om jag inte missminner mig så tror jag att den ska vara ganska rolig

 

Nästa träff är i mitten av december och då är vi hemma hos mig. Det är alltså jag som kommer få det ärorika uppdraget att välja den bok som ska uppehålla oss under de dyrbara mellandagarna. Någon som kan tipsa om en bra bok? Jag vill gärna försöka välja en historisk/fantasyroman eller en klassiker för att försöka representera min boksmak - det blir ju roligast om man får läsa sånt som var och en faktiskt föredrar!

Handling: Himlens fånge är den tredje boken i serien De bortglömda böckernas gravkammare. Här återvänder vi till Daniel Sempere och hans fars bokhandel, det är femtiotal i Barcelona och det lackar mot jul. Daniel har flyttat in med Bea och deras lilla Julian ovanpå bokhandeln. En dag kommer en mystisk figur in i affären och köper den alla dyraste boken, en ovanlig utgåva av Greven av Montecristo. Men han tar den inte med sig - istället skriver han en mystisk dedikation till bokhandelns medhjälpare Fermin som vid åsynen blir blek av skräck. Vem är den underliga mannen? Och vad rymmer sig egentligen i Fermins förflutna?

 

Kommentar: Jag som aldrig brukar köpa böcker kastade mig över Himlens fånge så fort jag såg den i affären och slukade den på en kväll. Himlens fånge är precis lika underbar som de två tidigare böckerna, Vindens skugga och Ängelns lek!

 

I den här boken är det Fermin som står i fokus. Den underbara, kloka, helt unika Fermin som står i färd med att gifta sig med Bernada blir plötsligt tvingad att möta sitt förflutna. För Daniel berättar han om hur det gick till när han blev inspärrad i Francos Montjuic - fästning, hur han lyckades fly i bästa Dumas - tappning och hur han egentligen fick sitt namn. Samtidigt får vi veta mer om Daniels mamma. Hur gick det egentligen till när hon dog? Och  vad är Fermins del i det hela?

 

Det som är så underbart med Himlens fånge är att den binder samman de två första böckerna. Tidigare har man ju bara trott att dom är ytligt länkade till varandra men nu inser vi att ingenting har lämnats åt slumpen. Jag älskar det! Utan att avslöja för mycket så kan jag säga det här - ingenting är som man tror

 

Det enda som är negativt är att det märks att Himlens fånge är en slags mellanbok. Kvalitén är fortfarande hög, språket ljuvligt och dialogerna perfekta (om Fermin nånsin startar en religion så är jag den första anhängaren). Men boken är förhållandevis tunn och handlingen är i mångt och mycket tänkt att förklara sånt som hänt i de tidigare böckerna. Dessutom lämnas slutet lite väl öppet - även om det bara får mig att längta ännu mer efter den fjärde i serien!