Skuggsida - Belinda Bauer

publicerat i Allmänt, Deckare;
 Titel: Skuggsida
Originaltitel: Darkside
Författare: Belinda Bauer
Utgivningsår: 2012

Handling: Skulle du veta att det var en mördare du hade framför dig om du såg honom i ögonen? Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja?

Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb. När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden

Kommentar: Bokens författare, Belinda Bauer, fullkomligt knockade mig med sin debutroman Mörk Jord. Maken på en mer suggestiv, psykologisk thriller har jag aldrig stött på! Jag fann den helt genial i sitt nytänkande och enkla sätt.

När jag sedan såg uppföljaren Skuggsida stirra på mig från en bibliotekshylla var jag tvungen att läsa även den. Tyvärr är bok nummer två mycket mer ojämn än ettan som håller hög klass rakt igenom. Under mestadels av boken, åtminstone tre fjärdedelar, känns det som vilken medioker deckare som helst. Ingen spänning, ingenting som driver handlingen framåt. Jag känner mig faktiskt inte alls sugen på att ta reda på vem mördaren är.

Karaktärerna är bra, särskilt huvudpersonen Jonas Holly (dessutom skymtar Billy från Mörk jord förbi!). Holly är sympatisk och man gillar hans tysta, lågmälda personlighet.  Men trots det känner man sig inte riktigt engagerad i handlingen.

Men så händer nåt. Boken avslutas med en twist av Guds nåde – aldrig hade jag kunnat ana vad som skulle ske. Och med den avslutningen är jag beredd att förlåta Bauer för att hon har tråkat ut mig under så många sidor. Med den avslutningen skiner författarens genialitet och nytänkande åter igenom.

Nu ser du mig - S.J Bolton

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Nu ser du mig
Originaltitel: Dead scared
Författare: S.J Bolton
Utgivningsår: 2012

Handling: Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.
 
När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.
 
Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När hon får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Kommentar: Efter att fullkomligen slukat Keplers böcker i somras (typisk en sådan serie som rimmar illa med att ha ett jobb att gå till) har jag känt mig mindre skeptiskt inställd till deckare (moderna såna alltså, jag älskar ju Agatha Christies myspysdeckare). Jag har tänkt att den litterära kvalitén är dålig och inte särskilt spännande heller för den delen. Men sen läste jag ju Kepler som sagt. Och sen läste jag S.J Boltons bok Nu ser du mig och plötsligt kan jag inte komma hem från biblioteket utan minst en deckare under armen.

En bok i Jack the Ripper-anda kan tyckas passé men Bolton har lyckats skapa en riktigt bra – och framförallt ruggig – bok. Bolton har byggt upp ett mörkt, ruskigt London och lyckas skapa en skräckstämning som är helt otrolig. När den var som mest spännande vågade jag knappt gå hem från pendeltåget, än mindre hämta min cykel som stod parkerad i nån gammal gränd. Jag var övertygad om att Jack the Ripper stod och flåsade bakom ett träd. Det är så man vet att en författare verkligen lyckats skriva en riktigt obehaglig bok.

Och slutet sen! Vilket slut alltså! Mer än så säger jag inte – när man läst den kommer man förstå vilken guldklimp man stött på.  

Änglamakerskan - Camilla Läckberg

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
Utgivningsår: 2011
 
Handling: 1974 försvinner en familj spårlöst under påsklunchen från den lilla ön Valö på västkusten. Det verkar som om familjen bara rest sig upp från bordet och gått. Den enda som finns kvar är den ettåriga dottern Ebba. Trots stora eftersökningar återfinns familjen aldrig.
 
Många år senare återkommer Ebba som vuxen kvinna till Valö. Tillsammans med sin man tänker de rusta upp familjens gamla hus, en föredetta barnkoloni som Ebbas pappa drev som en internatskola med militärisk diciplin. Ebba och hennes man har just förlorat sin son och hoppas att renoveringen ska kunna föra dom samman igen. Knappt har de hunnit börja innan de utsätts för ett mordförsök. Författaren Erika Falck och polisen patrik Hedström blir indragna i fallet och så småningom inser dom att en stor ondska från husets förflutna har hunnit ikapp de boende på Valö
 
Kommentar: Änglamakerskan är min första Läckbergroman, tro det eller ej. Camilla Läckberg är ju ändå en av landets mest framgångsrika deckarförfattare men jag har känt mig skeptiskt inställd och därför hållt mig undan. Och det visade sig att mina instinkter var rätt. Änglamakerskan är en högst ordinär historia. Den är inte jättedålig, lite småspännande ibland till och med. Men den är inte heller särskilt bra. Det är ingen nagelbitare direkt och språket är fullt med klyschor. Det som var mest intressant var tillbakablickarna där man får möta kvinnorna i Ebbas släkt. Där fanns det flera fascinerande karaktärer som jag hellre läste om än själva deckarhistorien. Kanske hade jag otur, kanske är det just Änglamakerskan som är ett bottennapp. Men jag tror ändå jag litar på min magkänsla i fortsättningen

Fem små grisar - Agatha Christie

publicerat i Allmänt, Deckare, Klassiker;
 
 
Titel: Fem små grisar
Originaltitel: Five little pigs
Författare: Agatha Christie
Utgivningsår: 1942
 
Handling: I Fem små grisar tittar Hercule Poirot för första gången tillbaka på ett gammalt fall. Sexton år tidigare mördades en man och för mordet fälldes mannens hustru. Hustrun avled senare i fängelset och parets lilla dotter hade då förlorat båda sina föräldrar. När den lilla flickan nästan två decennier senare har  vuxit upp till en ung dam så söker hon upp den beryktade Poirot, i hopp om att han ska kunna bevisa moderns oskuld. Han inser att svaret ligger hon någon av de andra fem personerna som var inblandade i historien. Det kommer att bli ett av detektivens svåraste fall ..
 
Kommentar: Det tåls att upprepas - Agatha Christe är verkligen den ohotade deckardrottningen. Framförallt för att hennes böcker håller en sån hög, jämn kvalitet. När man plockar fram en Christie, vare sig det är Fem små grisar, Begravningar är farliga eller någon annan av hennes titlar så vet man att man kommer få en en kompex handling där ingenting är som det verkar. Man vet också att man kommer få klarsynta personporträtt, vackra beskrivningar och såklart massor av spänning. Fem små grisar gör en definitivt inte besviken

Begravningar är farliga - Agatha Christie

publicerat i Allmänt, Deckare, Klassiker;
 
 
Titel: Begravningar är farliga
Originaltitel: After the funderal
Författare: Agatha Christie
Utgivningsår: 1953
 
Handling: När den gamle rike godsägaren Richard Abernahie en dag dör så samlas hans brokiga släkt kring hans begravning. Gamle herr Abernathie hade varit skröplig länge och hans bortgång kom inte som någon överrasking. Tills Abernathies systerdotter Cora utbrister - Visst blev han mördad? De andra släktingarna avfärdar Cora som en toka. Men när Cora dagen efter begravningen hittas brutalt yxmördad börjar man fråga sig ifall dett inte ändå låg något i hennes plötsliga påstående? För att bringa klarhet så kopplar man in den världsberömde detektiven Hercule Poirot. Om någon kan få fram sanningen så är det Poirot ..
 
Kommentar: Ååh vad jag tycker om Agatha Christies deckare! Till ytan verkar de småmysiga deckarna ganska harmlösa. Kanske inte så konstigt idag när ingen kriminalroman inte innehåller något mindre än ett trippelmord. Men Christies böcker är mer än pittoreska, engelska byar, herresäten och något litet giftmord här och där. Handlingarna är riktigt finurliga och karaktärerna intressanta. Särskilt Poirot själv. Han är så härligt excentrisk, självgod och genialisk. Som en elegant Karlsson på taket (även fast Poirot nog skulle hata den jämförelsen). Begravningar är farliga har allt det jag gillar hos Christies böcker - spänning, en välskriven handling och såklart en underbar liten belgare med de allra skarpaste grå hjärnceller.

Sandmannen - Lars Kepler

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
 
Titel: Sandmannen
Författare: Lars Kepler
Utgivningsår: 2012
 
Handling: En ung man stapplar fram på en järnvägsbro mitt i vintern. Han är svårt medtagen och har legionärssjukan. När han läggs in för vård så upptäcker man att den unga mannen dödförklarades för sju år sen. Han var seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Om mannen inte varit död, vart har han då varit? Och vart är hans syster som försvann samtidigt? Joona Linna inser att någon måste infiltrera den rättpsykiatriska avdelning där Walter sitter inspärrad för att försöka få honom att avslöja vad som hänt. Men hur vinner man förtroendet hos en seriemördare som tar sig in i huvudet på sina offer ..
 
Kommentar: Jag börjare läsa Sandmannen sent en lördagkväll och var klar på morgonen. SÅ SPÄNNANDE VAR DEN! Redan från sida ett blir man totalt insugen i handlingen och sen håller boken en i ett järngrepp fram till sista sidan. Det är så oerhört sjukt, vansinnigt, spännande och ruggigt - jag vågade knappt sova, så läskigt var det att stifta bekantskap med Jurek Walters psykotiska sinne. Jag hade liksom hjärtat i halsgropen hela tiden. Det enda negativa är att Sandmannen slutar med en sjuhelvetes cliffhanger - helt klart dåligt för mina nerver.

Eldvittnet - Lars Kepler

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
 
Titel: Eldvittnet
Författare: Lars Kepler
Utgivningsår: 2011
 
Handling: Ett brutalt dubbelmord sker på ett ensligt beläget LVB - hem, både en av de intagna flickorna och en anställd har blivit ihjälslagna. Kommisarie Joona Linna skickas dit som observatör och trots att alla bevis pekar på en annan av flickorna - en snäll, tystlåten flicka som rymt samma natt som morden - känner Joona på sig att det döljer sig något mer bakom morden
 
Samtidigt, i Stockholm, ringer Flora Hansen till polisens tipstelefon. Hon är ett falskt medium som anordnar seanser för att kunna lura sörjande på pengar. Till en början vill Flora ha betalt för att komma med osann information om morden på LVB - hemmet. Hon blir avslöjad men fortsätter ändå att ringa. Hela tiden. Allt mer desperat vill Flora snart bara att någon ska lyssna på hennes berättelse ..
 
Kommentar: Eldvittnet är precis som Keplers tidigare två böcker en riktig nagelbitare. Det här är ingen bok som ligger och samlar damm i bokhyllan, har du väl läst de första sidorna så är man helt klart fast.
 
Här möter man också Joona Linna ensam, utan några sidekicks. Handligen är så kompakt och det är inte mycket fokus som hamnar på denna envisa, sympatiska kommisarie som aldrig ger upp. Förutom de sista sidorna. Då får man reda på varför Joona aldrigt riktigt tycks komma någon nära, allra minst alla de kvinnor som fattat sånt tycke för honom. Och det man får veta om Joonas stora hemlighet är så omtumlande och spännande att jag satt med öppen mun i minst tre minuter innan jag återhämtade mig ..
 
I övrigt är tempot är högt och sidohistorierna många. Kanske lite väl många. Det är inte bara dubbelmorden utan också en kidnappning, trafficking, peddofilnätverk och medium. Jag tycker ju egentligen om att Kepler lyckas väva samman flera olika historier men här är det så mycket som är så bra och så bara rusas det igenom. Det känns lite synd kan jag tycka. Men egentligen är det nog ett lyxproblem. Det är inte så att jag egentligen lider av att det händer mycket.
 
I och med Eldvittnet har Kepler verkligen befäst sin plats i mitt bokhjärta
 
 

Paganinikontraktet - Lars Kepler

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Paganinikontraktet
Författare: Lars Kepler
Utgivningsår: 2011
 
Handling: På en stor fritidsbåt, drivandes runt i Stockholms skärgård, hittas en ung kvinna död. Hennes lungor är fulla av vatten och obuktionen visar att hon drunknat - ändå finns inga spår av vatten på hennes kropp eller kläder. Hur drunknar man ombord på en flytande båt? Samtidigt, på en av Stockholms tjusigare addresser hittas en man hängande i en snara från taket. Men hur har han kommit dit? Rummet är tomt på möbler och det finns ingenting som mannen har kunnat klättra upp på för att nå till snaran
 
Det blir upp till kommissarie Joona Linna att ta sig an de båda fallen. Snart upptäcker han att det finns ett samband mellan de båda dödsfallen och en stor, internationell vapenaffär. Linna måste göra allt han kan för att hitta mördaren innan fler personer dör. Mördaren är nämligen inte klar än ..
 
Kommentar: Paganinikontraktet är Keplers uppföljare till succédebuten Hypnotisören - en bok som jag fullkomligt älskade. Den här boken är också bra, måhända inte riktigt lika vass som den förra, men ändå bra. Kepler skriver med stort flyt och texten fullkomligt flyger fram. Huvudkaraktären Jonna Linna är lika envis som vanligt och dessutom sympatisk. Befriande att läsa om en kommissarie som varken är medelålders, alkoholiserad eller har komplicerade relationer.
 
Handlingen är också intressant. Den sätter svensk vapenhandel i fokus, ett ämne som känns aktuellt och outforskat. Inte så konstigt kanske att jag tycker det - som masterstudent i Freds - och konfliktkunskap så är det kul att läsa att en av bokens karaktärer också är det.
 
Det är svårt att sätta fingret på varför Paganinikontraktet inte känns lika rafflande som Hypnotisören. Kanske är det för att Paganinikontraktet handlar mer om en kylig, cynisk men ändå rationell mördare medan det i Hypnotisören känns som att det kan gå lite hursomhelst. Jag skräms helt enkelt mer av en galen, psyksjuk mördare som dödar barn än en hitman som eliminerar människor som vet lite för mycket om diverse skumraskaffärer. Nåja, det där är säkert individuellt men jag upplevde Hypnotisören som mer av en rysare. Hursom, det ändrar inte det faktum att Paganinikontraktet är en mycket välskriven deckare och en solklart värdig uppföljare till Keplers debut.

Hypnotisören - Lars Kepler

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Hypnotisören
Författare: Lars Kepler
Utgivningsår:
 
Handling: En familjefar hittas ihjälslagen vid en idrottsplats och snart upptäcker polisen Jonna Linna att även mannens familj har mördats brutalt hemma i radhuset. Det verkar som att mördaren har velat utplåna hela familjen. Men varför? Svaret kan finnas hos sonen, svårt skadad men vid liv. När Linna upptäcker att det finns ytterligare en syster så vet han att han måste hinna till henne innan mördaren gör det. Men hur förhör man ett vittne som varit med om en sån traumatisk händelse? Till sin hjälp kallar Linna in Erik Marika Bark, den kända hyptnotisören som trots att han svurit att aldrig hypnotisera någon igen bevekas av möjligheten att rädda en oskyldig. Det ingen förstår är att Barks brutna löfte sätter igång en kedja av fruktansvärda händelser ..
 
Kommentar: Hyptnotisören är det senaste valet till bokcirklen jag är med i och jag måste erkänna att jag var skeptisk till att läsa en polisdeckare. Min erfarenhet säger mig att det brukar vara en lång räcka av klicheer. Men alltså JÄKLAR vilken spännande bok Hypnotisören är! Det var så spännande att jag funderade på hur jag skulle kunna sjukskriva mig från jobbet för att kunna läsa några kapitel till - ett säkert tecken på en bra bok.
 
Handlingen med den mer eller mindre utplånade familjen är nämligen bara en del av historien. Och hade boken bara handlat om det så hade det varit riktigt bra. Men Hypnotisören är så mycket mer - här finns också en annan handling, en som handlar om Bark och varför han en gång i tiden svor på att aldrig använda hypnos mer. Det är ruggigt, läskig, smart, komplext och vansinnigt nagelbitande. Jag förstår nu vad all the fuzz has been about när det kommer till Keplers starka debut - Hypnotisören är helt enkelt hypnotiserande

Maigret och oskulden - Georges Simenon

publicerat i Allmänt, Deckare;
 
Titel: Maigret och oskulden
Författare: Georges Simenon
Utgivningsår: 1989 (svensk utgåva)
 
Handling: Kommisarie Maigret tar sig an ett fall med en ung kvinna som påstår att någon tar sig in i hennes och hennes mosters hem om nätterna. Till en början avfärdar Maigret kvinnan men när han väl inser att det är på allvar så är det försent. Plågad av att ha ignorerat den unga damen tar sig kommisarien an fallet. Vem skulle vilja döda en oansenlig ung kvinna och hennes invalida släkting?
 
Kommentar: Min litterära Paris - odyssé fortsätter med en hederlig deckare i Parismiljö. Det är en tunn liten sak men en trevlig sådan skriven av författaren Georges Simenon. Simenon var en belgisk författare (och en mycket produktiv sådan - över trehundra böcker skrev han!) från trettiotalet och framåt. Simenon är också skaparen av den franska kommissarien Maigret som man får följa i ungefär sjuttiofem romaner. Maigret och oskulden är en klassisk polisdeckare vilket jag vanligtvis inte brukar vara särskilt förtjust i. Men kommisarie Maigret är så sympatisk och det är verkligen han som bär hela boken. Han är luttrad men har hjärtat på det rätta stället och han löser helst fall genom att äta och dricka sig igenom Paris krogar. Sympatisk alltså. Dessutom tycker jag om hur Simenon målar upp Paris. Det är inte helt lätt att förmedla en plats men jag faller för hur han beskriver ett regnigt Paris. Summa summarum, en bok att rekommendera! 

Mordet i Eiffeltornet - Claude Izner

publicerat i Allmänt, Deckare, Historiskt;
 
Titel: Mordet i Eiffeltornet
Originaltitel: Mystère rue des Saints-Pères
Författare: Claude Izner
Utgivningsår: 2010
 
Handling: Det är i slutet av 1800 - talet och världens ögon riktas mot den stora världsutställningen som hålls i Paris. Allra mest surras det om herr Eiffels nya torn och alla som är något - och alla andra för den delen - ser till att åka upp i tornet. Plötsligt en dag faller en kvinna ihop och dör på första våningen. Det tycks först vara av ett bistick men när fler och fler personer dukar undan så börjar rykten gå om en seriemördare. Under några heta sommardagar befinner sig den smått virriga men ändå skarpa bokhandlaren Victor Legris i händelsernas centrum. Han tar upp tråden på en eventuell mördare och upptäcker att ledtrådarna leder honom till några av de människor han håller mest av - Kenji Mori, Victors kompanjon och styvfar samt Tasja, den vackra, frisinnade konstnärinnan. Vad vet Victor egentligen om personerna omkring honom?
 
Kommentar: Mordet i Eiffeltornet är det första Victor Legris - mysteriet skrivet av Claude Izner vilket är en synonym för två skrivande systrar. Jag läste den här debutromanen för något år sedan och eftersom jag nyss var på en weekend i Paris så ville jag läsa om den. Det är en deckare i Agatha Christie - stil som är mer småspännande och trevlig än blodig och nervkittlande. Men det är okej, ibland är det precis vad man vill ha. Nackdelen med Mordet i Eiffeltornet är att karaktärerna är ganska platta. Dom har potential men efter att ha läst boken så tycker man sig inte riktigt känna huvudpersonerna. Författaren lyckas inte heller riktigt måla upp staden vilket ju är riktigt synd. Jag som precis läst Hemingways självbiografi från Parisåren tycker att Izners beskrivning inte riktigt klarar av att förmedla dofterna och bilderna av den här härliga staden. Fördelen är att det ändå är intressant miljö, en slags old school - deckare som sakta puttrar fram till de sista sidorna - först då får Mordet i Eiffeltornet upp pulsen.
 
 

Mysteriet på Pere - Lachaise - Claude Izner

publicerat i Allmänt, Deckare, Historiskt;
 
 
Titel: Mystieriet på Pere - Lachaise
Originaltitel: La disparue du Pere - Lachaise
Författare: Claude Izner
Utgivningsår: 2011
 
Handling: Det är slutet av 1880 - tal i Paris. Det är fyllon, spådamer och förmögna damer i spiritualistiska sällskap. När den rika änkan Odette de Valois mystiskt försvinner på kyrkogården Pere - Lachaise där hon skulle besöka sin makes mausoleum, kontaktar hennes kammarjungfru änkans före detta älskare, bokhandlaren Victor Legris. Det som först verkar vare ett försvinnande visar sig snart vara ett mord. Men varför? Snart dras Victor Legris in i en fartfylld mordgåta i ett färgstarkt Paris
 
Kommentar: Mysteriet på Pere - Lachaise är den andra boken och uppföljaren till den stora succén Mordet i Eiffeltornet. Bakom pseudonymen Claude Izner döljer sig de två systrarna Lavinia och Laurence. Precis som i debutboken frå vi följa bokhandlaren/hobbydetektiven Victor, hans älskarinna den självständiga konstnärinnan Tasja, Victors styvfar Kenji Mori samt medhjälparen, den unga Joseph. Det enda negativa med boken är att karaktärerna är lite svåra att komma in på livet men förhoppningsvis får man lära känna dom bättre när serien fortskrider framåt
 
Själva språket är mustigt och detaljrikt och för den som kan sitt Paris så har man säkert stor behållning av alla gator och kvarter som susar förbi i ett rasande tempo (och för oss andra blir man bra sugen att åka dit!)
 
Det är en klassisk spänningsgåta a la Agatha Christie, aldrig läskigt utan mer mysrys i vackra miljöer.
 
Mysteriet på Pere - Lachaise är en spännande och trevlig liten deckare som definitivt kan falla många i smaken. Själv ska jag genast försöka få tag i den tredje boken, Döden i Montmartre