Titel: Himlens fånge
Orginaltitel: El prisinero del cielo
Författare: Carlos Ruiz Zafon
Utgivningsår: 2012
Handling: Himlens fånge är den tredje boken i serien De bortglömda böckernas gravkammare. Här återvänder vi till Daniel Sempere och hans fars bokhandel, det är femtiotal i Barcelona och det lackar mot jul. Daniel har flyttat in med Bea och deras lilla Julian ovanpå bokhandeln. En dag kommer en mystisk figur in i affären och köper den alla dyraste boken, en ovanlig utgåva av Greven av Montecristo. Men han tar den inte med sig - istället skriver han en mystisk dedikation till bokhandelns medhjälpare Fermin som vid åsynen blir blek av skräck. Vem är den underliga mannen? Och vad rymmer sig egentligen i Fermins förflutna?
Kommentar: Jag som aldrig brukar köpa böcker kastade mig över Himlens fånge så fort jag såg den i affären och slukade den på en kväll. Himlens fånge är precis lika underbar som de två tidigare böckerna, Vindens skugga och Ängelns lek!
I den här boken är det Fermin som står i fokus. Den underbara, kloka, helt unika Fermin som står i färd med att gifta sig med Bernada blir plötsligt tvingad att möta sitt förflutna. För Daniel berättar han om hur det gick till när han blev inspärrad i Francos Montjuic - fästning, hur han lyckades fly i bästa Dumas - tappning och hur han egentligen fick sitt namn. Samtidigt får vi veta mer om Daniels mamma. Hur gick det egentligen till när hon dog? Och vad är Fermins del i det hela?
Det som är så underbart med Himlens fånge är att den binder samman de två första böckerna. Tidigare har man ju bara trott att dom är ytligt länkade till varandra men nu inser vi att ingenting har lämnats åt slumpen. Jag älskar det! Utan att avslöja för mycket så kan jag säga det här - ingenting är som man tror
Det enda som är negativt är att det märks att Himlens fånge är en slags mellanbok. Kvalitén är fortfarande hög, språket ljuvligt och dialogerna perfekta (om Fermin nånsin startar en religion så är jag den första anhängaren). Men boken är förhållandevis tunn och handlingen är i mångt och mycket tänkt att förklara sånt som hänt i de tidigare böckerna. Dessutom lämnas slutet lite väl öppet - även om det bara får mig att längta ännu mer efter den fjärde i serien!