BÄTTRE BÖCKER

 

Titel: Sagas krönika

 

Handling: Sagas krönika handlar om den unga Saga, en fri kvinna i 800 - talets Sydnorge. Historien börjar med att Saga tvingas fly från sin bror vars brutalitet terroriserar hela familjen. Saga flyr för livet och hamnar i den ståtliga gården Skiringssal. Vidare från Skiringssal kliver Saga ombord på en båt som tar henne till Sverige, Danmark och vidare till Gotland. Saga får med egna ögon se den livliga Östersjöhandeln, slavmarknader och uppleva äventyr som är både romantiska och farliga. Men hon är inte ensam på båten. Med henne är de två unga männen Torleif och Rhani. Och så Tjatse förstås. Örnen som följt Saga sedan barnsben och som alltid tycks vägleda Saga genom livet

 

Kommentar: Om man är intresserad av livet i Skandinavien under vikingatiden så är Sagas krönika ett ypperligt val. Arnesson Westerdahl är tydligen arke - ostelog till yrket och på så sätt en expert på ämnet. Vilket märks. Någon kallade boken för en faktaroman vilket stämmer väl in. Det är väl påläst, faktaspäckat och verkar vara duktigt underbyggt - man får lära sig om allt från väveri till sjöliv, handelsresor och religion.

 

Själva handligen är det värre med. Den känns seg och styltig. Det som är tänkt att vara dramatiskt tar aldrig fart och verkar inte lämna några större avtryck hos karaktärerna. Inte hos mig heller för den delen. Och att det ska vara en kärleksroman - nä, den romantiken ger jag inte mycket för. Sagas hoppar från en kärleksaffär till en annan utan att det för den sakens skull finns någon glöd. Visst, det skulle kunna vara ett uttryck för den tidens "konvenansäktenskap" men mest känns det som att författaren hemskt gärna velat trycka in lite amor i sin bok.
Funkar inte för mig tyvärr

 

En annan sak jag har svårt för - något som tyvärr är vanligt förekommande i historiska romaner (inte alla dock!) - är den otroligt stereotypa kvinnliga huvudkaraktären. Hon som driver männen till vansinne med sin skönhet men är totalt omedveten om det själv. En kvinna som är svag och ett offer men som när hon träffar rätt man börjar blomstra upp. Känns ganska unket får jag lov att säga

 

Sagas krönika duger bra som faktaroman och är dessutom välskriven - men handlingen kommer tyvärr i andra hand vilket bara ger den ett godkänt betyg

Handling: I nästan fyrtio år så har Bruce Springsteen varit en av rockens absolut största namn. Han har vunnit 20 Grammies, två Golden Globes och en Oscar. Han har sålt över 120 miljoner skivor och hans turnéer - kanske särskilt i Sverige - blir slutsålda om och om igen. I den här biografin får vi följa Bruces historia, allt från han invandrare far - och morföräldrar, de komplexa familjerelationerna, strävandet efter att slå igenom som musiker, texterna, framgången och den djupa vänskapen inom E Street Band.

 

Kommentar: Som ett stort Brucefan så såg jag fram emot att få läsa biografin om min stora idol. Det är både ett positivt och ett negativt porträtt som framträder. Bruce framstår som självisk, hetlevrad och egocentrisk ibland men också som hederlig, ärlig och varm (jag älskar särskilt historien om när Bruce personligen ringde upp de anhöriga till offren för 9/11). Jag gillar att Peter Ames Carlin lyckas teckna en sån multidimensionell bild av en artist som åtminstone på ålderns höst sällan får läsa nåt annat än soliga texter om sig själv. Jag uppskattar också fokuset på musiken. Visst, det är en väldigt personlig biografi men det känns inte som en tell all - bok, utan författaren har varit intressera av att lära känna Bruce som musiker. Boken tar tex ofta upp innebörden i Bruce texter. Med det sagt så upplever jag att man också kommer människan Bruce nära.

 

Det är verkligen en grundlig bok, ibland kanske lite för grundlig. Det är ingenting för den som är ljummet intresserad av Springsteen utan det här är lektyr för de mest inbitna Bossfansen. Även om jag räknar mig till den sistnämna kategorin så förlorar boken rent litterärt på att den är så tungrodd. Särskilt i början, andra halvan av boken känns lite mer lättsam. Det här är inte en biografi som skapar nya Bruce Springsteen - fans utan som cementerar övertygelsen hos dom som redan är det.

Kommentar: Jag börjare läsa Sandmannen sent en lördagkväll och var klar på morgonen. SÅ SPÄNNANDE VAR DEN! Redan från sida ett blir man totalt insugen i handlingen och sen håller boken en i ett järngrepp fram till sista sidan. Det är så oerhört sjukt, vansinnigt, spännande och ruggigt - jag vågade knappt sova, så läskigt var det att stifta bekantskap med Jurek Walters psykotiska sinne. Jag hade liksom hjärtat i halsgropen hela tiden. Det enda negativa är att Sandmannen slutar med en sjuhelvetes cliffhanger - helt klart dåligt för mina nerver.

 

Handling: Ett brutalt dubbelmord sker på ett ensligt beläget LVB - hem, både en av de intagna flickorna och en anställd har blivit ihjälslagna. Kommisarie Joona Linna skickas dit som observatör och trots att alla bevis pekar på en annan av flickorna - en snäll, tystlåten flicka som rymt samma natt som morden - känner Joona på sig att det döljer sig något mer bakom morden

 

Samtidigt, i Stockholm, ringer Flora Hansen till polisens tipstelefon. Hon är ett falskt medium som anordnar seanser för att kunna lura sörjande på pengar. Till en början vill Flora ha betalt för att komma med osann information om morden på LVB - hemmet. Hon blir avslöjad men fortsätter ändå att ringa. Hela tiden. Allt mer desperat vill Flora snart bara att någon ska lyssna på hennes berättelse ..

 

Kommentar: Eldvittnet är precis som Keplers tidigare två böcker en riktig nagelbitare. Det här är ingen bok som ligger och samlar damm i bokhyllan, har du väl läst de första sidorna så är man helt klart fast.

 

Här möter man också Joona Linna ensam, utan några sidekicks. Handligen är så kompakt och det är inte mycket fokus som hamnar på denna envisa, sympatiska kommisarie som aldrig ger upp. Förutom de sista sidorna. Då får man reda på varför Joona aldrigt riktigt tycks komma någon nära, allra minst alla de kvinnor som fattat sånt tycke för honom. Och det man får veta om Joonas stora hemlighet är så omtumlande och spännande att jag satt med öppen mun i minst tre minuter innan jag återhämtade mig ..

 

I övrigt är tempot är högt och sidohistorierna många. Kanske lite väl många. Det är inte bara dubbelmorden utan också en kidnappning, trafficking, peddofilnätverk och medium. Jag tycker ju egentligen om att Kepler lyckas väva samman flera olika historier men här är det så mycket som är så bra och så bara rusas det igenom. Det känns lite synd kan jag tycka. Men egentligen är det nog ett lyxproblem. Det är inte så att jag egentligen lider av att det händer mycket.

 

I och med Eldvittnet har Kepler verkligen befäst sin plats i mitt bokhjärta

 

 

 

Handling: Toby är en märkvärdig gris med ett märkvärdigt liv. Han föds på en engelsk gård i sutet av 1700 - talet och lyckas med hjälp av sin trogne vän, tonårspojken Sam, undslippa sina bröders och systrars öde att hamna under slaktarkniven. Toby och Sam stöter snart på den excentriska Silas och hans djurcirkus. Silas förstår snart att Toby inte är någon vanlig gris och han blir snart djurcirkusens huvudnummer - grisen som kan tala, skriva och läsa tankar! Tillsammans reser de runt i Storbrittanien där de med sitt storartade nummer uppträder för fullsatta konertarenor .Toby är snart en rikskändis men får snart lära sig att trots sin märkliga talang möts han inte enbart med beundran från människorna ..

 

Kommentar: Tobys memoarer är just memoarer och författaren har bemödat sig med att göra historien så autentisk som möjligt. Det finns ett appendix i slutet, typsnittet är ålderdomligt och dessutom innehåller boken tidstypiska illustrationer som efterliknar kopparstick. Och det är bra gjort. Riktigt snyggt till och med. Ibland måste jag stanna upp och tänka efter pinsamt länge ifall grisar verkligen kan tala och skriva .. Vilket ju är ett bra tecken!

 

Boken om Toby är inte bara en småmysig skröna utan har också en kritisk ådra. I Tobys filosoferande så återkommer han ofta till människans grymhet och förslavande av djuren. Det är välformulerade och insiktsfulla tankar och även om det inte direkt gör en köttätare till vegetarian så får det en att fundera över det ojämnlika förhållandet mellan människor och djur

 

Mitt enda problem med Tobys memoarer är att jag tycker att den är dramaturgiskt fattigt. Svärtan är inte svart nog, framgångarna inte tillräckligt hisnande och konflikterna griper inte tag i mig. Det är helt enkelt lite tamt och handlingen tillåter inte att det byggs upp någon spänning

 

I övrigt så det är en klok och trevlig bok, lättläst och ordentligt grundad. En bra bok för den som vill ha något lättsmält utan att för den sakens skull hänge sig åt något ytligt