Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Utgivningsår: 2012
Handling: Pensionärerna på Diamantens äldreboende har tråkigt. Ledningen snålar in på allt, inte ens fikabröd får man längre. De gamla får inte komma och gå som dom vill och dom proppas fulla med mediciner för att minska aptiten och på så sätt äta mindre. Ja det är till och med sämre än på ett fängelse! Hm, fängelse? Ja så går tankegångarna när några pensionärer bestämmer sig att slå tillbaka mot samhället - och begå den största konstkuppen någonsin. Det blir upptakten på en absurd skröna
Kommentar: Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Kaffe med rån dittills verkade bra. Tillåt mig ta tillbaka det och istället sänka betyget till okej.
Det jag gillar med Kaffe med rån är att det är en rolig idé. Själva storyn känns kul och lite mysig. Dessutom finns det ett element av samhällskritik. Vad händer egentligen med de gamla när äldreboendena ska spara och spara?s
Men Kaffe med rån tar aldrig riktigt fart. Den är inte särskilt rolig. På sin höjd drog jag på smilbanden emellanåt men det var knappt alltså. Visst är karaktärerna trevliga men deras dialoger känns konstlade.Och det största kritiken är att den rent dramaturgiskt inte funkar. En riktigt bra bok (eller film) ska ju byggas upp, det ska vara ett crescendo. Men i Kaffe med rån läggs det ut trådar som inte leder nånstans och händelser rinner ut i sanden. Mycket upprepningar av Pensionärsligans diverse kupper (efter konstkuppen från gamlingarna blodad tand för den kriminella banan). Nä, uppbyggnaden känns tyvärr rätt skral. Det blir ett godkänt men inte mycket mer. Synd eftersom Ingelman-Sundberg har skrivit så mycket annat bra!