BÄTTRE BÖCKER

 

Handling: Röde Orm är den unga, äventyrslystna rödtotten i vikingatidens Skåne som av en slump hamnar ombord på ett vikingaskepp på väg sydväst. Röde Orm visar vad han går för och skaffar sig vänner ombord på båten.

 

Första stoppet blir plundringen av en galiscisk borg. Krigslyckan vänder dock och snart är Röde Orm och hans vänner satta som slavar till att ro. Genom ett lyckokast befrias Orm snart ur sin fångenskap och blir livvakt åt Alamansur, herre i det muslimska Spanien där han även kommer över sitt svärd, Blåtunga, utan vars sällskap "han känner sig naken".

 

På väg hem till Norden igen gör Orm en julvisit hos den danska kungen och träffar kungens dotter Ylva, en hetlevrad kvinna i Orms smak. Ödet kommer att skilja dom åt men Orm är inte den som låter sig nedslås. Han hämtar hem Ylva som hamnat i England och gifter sig med henne. På köpet blir Orm kristen, något som inte ses väl av dem som håller sig till de gamla gudarna. Enligt Orm själv blir det hans stora lycka.

 

Väl hemma i Sverige, slår Orm sig ner som en storman och lever ett stillsamt liv med gård och familj under många år. Tills en dag när hans sedan länge försvunna bror Are dyker upp igen. Are har levt ett hårt liv och innan hans liv är till ända vill han berätta för Orm om en skatt - bulgarguldet - som han gömt under ett plundringståg. Orm tar med sig sin son och drar ut i viking en sista gång för att lägga händerna på sitt varv. Det blir ett sista äventyr i österled ..

 

Kommentar: Röde Orm är en underbar bok och en av de stora svenska klassikerna. Den består egentligen av två böcker, Sjöfarare i västerled som kom ut 1941 samt Hemma och sjöfarare i österled som kom ut fyra år senare.Och det var faktiskt i egenskap som klassiker som jag första gången stötte ihop med den. När jag gick i gymnasiet hade vi en bokutmaning där  vi skulle läsa klassiker från olika epoker och som 1900 - talsval fick jag just Röde Orm. Jag blev helt betagen första gången och nu när jag läst det för andra gången så kommer jag ihåg varför. Jag tvivlar inte på att det kommer bli en tredje och fjärde gång heller

 

Språket är mycket stilistiskt, korthugget, kärvt och med en viss bister humor. Det påminner om de sagor som skrevs just runt det förrförra milleniumet, det är helt utan överflödiga ord. För den ovane kan det tyckas vara många fingo och gingo men man kommer över vissa ålderdomliga ordval förvånansvärt snabbt och snart tänker man inte på det. Språket är mycket trovärdigt och jag skulle inte tvivla alls ifall någon sagt att den grävdes ut ur en kungahög i Gamla Uppsla

 

I många andra böcker (och filmer också för den delen) är dramaturgin uppbyggd som så att handligen gradvis eskalerar till en vändpunkt som blir det som verket handlar om. Så är inte fallet med Röde Orm. Frans G. Bengtsson själv ville inte kalla boken för en roman utan kallade den för en berättelse. Egentligen är det många små berättelser som blir till byggstenar i en viking och äventyrares liv och skapar ett mycket spännande öde

 

Jag tycker alla ska läsa Röde Orm Den är spännande, stilistiskt mycket säker och målar både upp Sverige innan det blev Sverige och även de stora rikena i Europa. Det är en äventyrsroman i dess rätta bemärkelse och som ett epos i samma klass som Odyssén