Titel: En fest för livet
Originaltitel: A moveable feast
Författare: Ernest Hemingway
Utgivningsår: 1964
Handling: En fest för livet är Hemingways självbiografi från åren i Paris under det glada tjugotalet, utgiven efter hans död. I Paris bor han med sin hustru och lilla son i en liten lägenhet, umgås med konstnärer som snart kommer att bli nittonhundratalets största namn, sitter på barer och caféer, dricker kopiösa mängder vin och lever ett fattigt men glatt bohemliv
Kommentar: Inför en stundande Parisresa så passar jag på att konsumera Parislitteratur och blev då rekommenderad att läsa En fest för livet. Och om jag förut ville bo under takåsarna och spendera mina dagar som en svältande med lysande författare så vill jag det nu ännu mer. Hemingway beskriver så målande, enkelt men ändå filosofiskt med de där karakteristiska korta meningarna som han tagit med sig från sin tid som journalist. Jag är mycket förtjust i språket. Och jag vill bara ta mitt pick och pack och flytta till ljusets stad!
Jag som tycker om Woody Allens Midnatt i Paris, känner också igen mig mycket i Hemingways bok. Det är det festliga tjugotalet och up and coming artister namedroppas på löpande band – många kände man igen, tex Fitzgeralds, men många andra fick man googla fram om man inte är särskilt bevandrad inom konstnärsvärlden.
Jag tycker också om att det är en ganska glad historia. Hemingway är väl inte Guds bästa barn men han älskar sin fru, tänker väl om de flesta (nåja, han verkade inte ha mycket till övers för Zelda Fitzgerald), är tålmodig med sina mer galna vänner, jobbar hårt och mår bra. Det är inte en skildring av en annalkande katastrof som det ju ofta blir med geniala människor.
Kort och gott, En fest för livet är en härlig liten bok som jag varmt kan rekommendera som längtar till Paris.