BÄTTRE BÖCKER

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Kommentar: Jag hade en tämligen ljummen inställning till ettan, Cirkeln. Kände mig för gammal för den och tog inte riktigt handlingen till mig. Så när jag fick Eld i mina händer började jag läsa utan något större intresse. Men så hände något, ganska snart igen. Det blev så sjukt bra. Och spännande. Plötsligt fick jag den här ”jag vill bara sjukskriva mig och lägga mig under täcket”-känslan.

Jag tycker verkligen om hur karaktärerna utvecklades. Och jag tycker om hur författarna lyckats väva in det övernaturliga och magiska i en slags torftig vardagsrealism. Jag köper verkligen att det finns häxor vilket är ett gott betyg.

Dessutom ska författarna ha en eloge för deras HBTQ-medventenhet (den blir förvisso mer tydlig i tredje boken). Icke-heterosexuella relationer förekommer men är ingen big thing, precis som det ska vara.

Handling: Katarina av Aragonien, Englands drottning och Henrik VIII:s första fru, möter vi ofta som en åldrande kvinna som ersätts av den mycket yngre Anne Boleyn. Men i Den första hustrun får vi se en helt annan sida av Katarina; vi får följa den unga flickan som växer upp i det luxuösa palatset Alhambra, en spansk prinsessa vars framtid och öde är att bli Englands drottning. Som sextonåring gifter hon sig med Englands tronföljare, Arthur, och tillsammans planerar de hur de ska styra sitt land. Men ingenting går som Katarina har väntat sig, för att bli drottning tvingas hon svika mannen hon älskar och bygga resten av sitt liv på en lögn.

 

Kommentar: Vad man än läser av Philippa Gregory så vet man att man har en trevlig stund framför sig. För oss som gillar historia är hennes välresearchade, välskrivna böcker - med kvinnorna i fokus - alltid en källa till läsglädje. Den första hustrun är ingen undantag.

 

Katarina av Aragonien spelar ju vanligtvis en undanskymd roll i historieböckerna men den här gången är allt strålkastarljus på henne. Det är väldigt intressant att möta henne som en ung, vacker och stark krigarprinsessa som framför allt annat drivs av övertygelsen att det är Guds vilja att hon ska sitta på den engelska tronen. När man betänker vad som händer henne senare i livet, ratad och fråntagen drottningtiteln, förstår man hur omvälvande det måste varit för henne som person. Hela hennes identitet låg i att vara drottning.

 

Jag blev också väldigt rörd av Katarinas och Arthurs kärlek som levde vidare även efter döden.

 

Med Den första hustrun har jag nu täckt hela Gregorys register om Tudortiden. Dessutom har jag läst hela Rosornas krig-serien där man får följa de kungar och drottningar som föregick Tudordynastin (även om jag har hört att det kommer fler delar i just den serien) (vill man läsa en recension av en annan av Gregorys böcker så kan man hitta den här). Jag börjar känna mig ganska mätt på den epoken just nu även om det har varit väldigt trevligt att fördjupa sig i historien, särskilt när den är så kvalitativ som i Gregorys böcker. Men en paus ska bli skönt. Men visst, om någon nångång ställer upp i Vem vill bli miljonär och får en fråga om engelsk kunglig medeltidshistoria och behöver ringa en vän så ställer jag såklart upp!

Handling: Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?

Kommentar: Har någon ungdomsroman på 2010-talet blivit så hyllad som Jellicoe road. Överallt där man fäste blicken kunde man läsa lovord och hyllningar till den här boken. Eftersom jag är förtjust i ungdomsböcker och det dessutom råkade vara min tur att välja bok till läsecirkeln så föll mitt val på Jellicoe road.

Tyvärr kan jag inte riktigt instämma i jublet. Kanske är det mitt fel. Kanske hade jag för höga förväntningar eller så var jag inte på rätt humör för jag fattar faktiskt inte riktigt den här boken. Det känns som när man läst en bok på engelska som man bara nästan behärskar. Eller som att jag bara läst vartannat ord.

Jag var förberedd på att den skulle vara snurrig i början. Men problemet är att jag tyckte att den var trasslig mer eller mindre till slutet. De sista fyrtio sidorna, när man började förstå vilka relationer alla inblandade hade till varandra, så tyckte jag mycket om den. Men det var för invecklat för länge för min smak.

Alltså jag förstår ju nånstans, rent intellektuellt, att det är en bra bok. Dom andra i bokklubben gav den höga betyg. Det är fint hur den handlar om vänskap, lojalitet, gemenskap. Men jag förstår mig inte på Taylor. Tycker hon beter sig ologiskt och har svårt för hennes tjurighet. Fattar heller aldrig om man ska ta gängkriget på internatskolan på allvar. Ena studen misshandlar dom varandra, nästa går dom på fest ihop. Det är för irrationellt för mig.

Jag känner mig faktiskt ganska bedrövad över att jag inte drabbades av Jellicoe road på samma sätt som så många andra verkar ha gjort. Kanske ger jag den en ny chans en annan gång. Men just känner jag mig bara less.

Handling: Skulle du veta att det var en mördare du hade framför dig om du såg honom i ögonen? Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja?

Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb. När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden

Kommentar: Bokens författare, Belinda Bauer, fullkomligt knockade mig med sin debutroman Mörk Jord. Maken på en mer suggestiv, psykologisk thriller har jag aldrig stött på! Jag fann den helt genial i sitt nytänkande och enkla sätt.

När jag sedan såg uppföljaren Skuggsida stirra på mig från en bibliotekshylla var jag tvungen att läsa även den. Tyvärr är bok nummer två mycket mer ojämn än ettan som håller hög klass rakt igenom. Under mestadels av boken, åtminstone tre fjärdedelar, känns det som vilken medioker deckare som helst. Ingen spänning, ingenting som driver handlingen framåt. Jag känner mig faktiskt inte alls sugen på att ta reda på vem mördaren är.

Karaktärerna är bra, särskilt huvudpersonen Jonas Holly (dessutom skymtar Billy från Mörk jord förbi!). Holly är sympatisk och man gillar hans tysta, lågmälda personlighet.  Men trots det känner man sig inte riktigt engagerad i handlingen.

Men så händer nåt. Boken avslutas med en twist av Guds nåde – aldrig hade jag kunnat ana vad som skulle ske. Och med den avslutningen är jag beredd att förlåta Bauer för att hon har tråkat ut mig under så många sidor. Med den avslutningen skiner författarens genialitet och nytänkande åter igenom.